Molnen förde oss mot grönare tider...

Session 11. Nytt system via Pathfinder.

Efter det allt för långa uppehållet, efter en känsla att Vestergren legat i dvala, efter en jäkla lång resa ibland molnen... nästan i 6månader... så var det dags.

Bilen skottades av, karaktärsbladen friserades, pennor vässades, SL-kepsen på för John.

Våra tappra herremän vaknar upp sittandes i två kalla gallerburar ombord på "Viskandes Skepp?". De tror sig ha åkt med skeppet över ett dygn, de vet inte exakt.. de har bara vaga minnen av hur de blev släpade in i rummet de befinner sig i.

Myrk kämpar på med att försöka sparka sönder dörren till hans och Lenwës bur. Vidar klär av sig naken och försöker fiska efter något från den förvaringslåda där allas tillhörigheter ligger. Lenwë sitter och gråter och förbannar Vidar för att det är dennes fel att de är där de är.

Myrk lyckas på något vis sparka sönder ett galler och Lenwë troklar sig först fast i gluggen men lirkar sig senare ut till rummet. Han samlar på sig sina tillhörigheter, lämnar över Myrks utrustning, Vidars väska med dyrkar och blänger ondsint på denne. Medans de två burgästerna kämpar med att dels bända och dels dyrka lås, så håller den lille alven koll genom nyckelhålet på den sovande spökvakten genom nyckelhålet.

När de äntligen tagit sig lös, så kommer Lenwë på att det vore läge att memorera lite besvärjelser, så han gräver ner sig i studierna i närvaro av en överenergisk Vidar som gör armhävningar och diverse obskyra saker med sin kropp. Myrk, ja han bara glor i gluggen.

De öppnar sen dörren, Vidar smyger ut ställer sig framför vakten och forcerar in sin dolk i pannbenet på denne. Det slår gnistor och skimrar till om dolk och Vidar när detta sker... Ett slag senare så är spöket bara lila stoft...

Burarna, och lastrummet där vakten sov...

De smyger vidare och kommer fram till ett likadant lastutrymme och ytterligare en dörr.. där smyger Vidar sig in och krossar pannbenet på ytterligare två vakter som ligger och verkar sova, även denna gång så slår de gnistror och skiner till när han slår till.. Lenwë gör ett tappert försök att bli ett med stoftet och slänger sig i slafen och försöker gnida in sig, men det verkar bara åka igenom honom.

Det här verkar vara fören på det nedre planet av skeppet. Lenwë smyger ut och upp för stegen så han kan kika och se hur de ser ut... De är två spöken som går patrull på däck. Vidar har som plan att locka på dessa och snubblar till i samma veva så han ramlar på stegen och lever om.

Snabbt dyker två gastar upp en från ovan och en från sidan... Myrk blir brösttagen och fryser till lite, men firma Vidar o Myrk gör livet kort för denna. Lenwë blir sårad men lägger en hand på gasten som blixtrar till och försvinner i ett poff...

De smyger sedan upp på däck och fram till Kabyssdörren, där ser Lenwë kaptenen sitta, så de väljer att smyga upp till Aktern där skeppet styrs...

Alla vet inte hur man smyger och framförallt inte i ringbrynja, gasten som styr ropar

"kapten vi har besökare på däck"

sen gör de tre från Vest livet kort med spöket. Kaptenen kommer då svävandes upp och en hiskelig strid utbryter... efter några missade slag så parerar Myrk dennes slag och han förvånas av gnistorna och skenet

"Vems magi är detta?"

"Det är min", säger Lenwë självsäkert och försöker bränna honom med sin hand

De tar alla tre rätt mycket skada och känner att de har mött en övermäktig fiende, då plötsligt en explosion hörs och ena sidan på däck börjar brinna och slits bort.

Hela skeppet och aktern där skeppet styrs med någon runpanel

Ytterligare en explosion som får hela skeppet att börja vobbla och svaja får Kaptenen att avbryta striden och undersöka skadan på skrovet. Han gastar något om förbannad dvärgar med Gnomemagi. Sen för han sig bort till panelen och försöker styra skeppet så gott det går. De tre kämpar för sina liv för att dels nyfiket se vad som händer och dels hålla sig kvar på däck. Lenwë blir lite för ivrig att ta sig in i Kabyssen så han snubblar till och faller över bord, men som av ett ödets nyck så lyckas Vidar greppa tag i dennes arm och hjälpa honom upp på däck igen... sen ligger han som fastklamrad runt staketet utan att röra sig en meter.

Vidar hoppar heroiskt in i kabyssen när skeppet håller på att gå av på mitten. I rummet så finna han Asherons kub som kaptenen pratat om, men det är för skakigt för att han ska kunna få tag i den. Något händer med skeppet och en glipa öppnas i luften. Skeppet åker igenom och plötsligt befinner de sig på en hel annan plats, där de är dagtid och ett grönt landskap.

Faran är inte över utan de kraschlandar ner i den gröna skogen. När de vaknar till så ligger de bland spillrorna av det som en gång var ett skepp. Kuben kan de inte finna och ser inte skymten av Kaptenen.

Vidar klättrar upp i ett träd och spanar runt, han ser ett berg i vad som senare kommer att bli känt som Västlig riktning. De vandrar på i den gasande hettan ibland dessa märkliga träd och stora insekter och kryp. Man slår läger för att slicka såren någon timme men måste sedan vidare för de allt för obehagliga krypandet.

Området som Vidar spanar ut över, skogen och mera skog, och ett berg...

Efter ytterligare någon timmes vandring så finner de ett vattenflöde som de glädjeligen kan använda för att tvätta sina kroppar och kläder samt fylla vattenskinnen. Det var välbehövligt då hettan nästan var outhärdlig.

De följer vattenflödet uppströms och finner en lite stentopp där vattnet har sin utlöpare, här bestämmer de sig för att konstruera en sten och grenplatå för att lättare kunna sova utan att få en massa kryp på sig.

När de vaknar tio timmar senare mår de klart bättre och behöver nu bara fylla på sina depåer. Vidar och Myrk beger sig ut på jakt. Lenwë går helhjärtat in för att bygga ett tak på deras boning så de kan spendera ytterligare några dagar här och vila upp sig.

Bygget går bra, jakten går sämre.

Vidar spårar upp ett vildsvinsliknande stycke och ska just till att skjuta denne då han spänner sönder bågen, därefter avlöser klavertrampen varandra med Myrk som svingar fel, Vidar som halkar i leran och ett galet vildsvin som är på dödsmarsch... till slut får de dock ihjäl besten med livet som nära insats. När de återvänder till boningen så har Lenwë konstruerat ett fullt fungerande tak och de slår upp en lägereld, ordnar med köttet och äter en god middag.

De stannar här en hel vecka, roandes med lövbåtstävlingar i flödet, och en engagerad Lenwë som bygger ett hus med väggar och tak, han ristar sedan in en skylt på ett närliggande träd "Nya Vestergren". Det går så långt så att Lenwë markerar ut olika platser för att anlägga en rekonstruktion av hela Vestergren från hus till värdshus. Så långt hinner han dock inte utan de bestämmer sig för att det är dags att resa vidare framåt.

Med ny solbränna, godare mod och mat i magen så tar de sig framåt, stannar till vid vattenhål och sover på nyproducerade platåer, där Lenwë efterlämnar skyltar för riktningen till Nya Vestergren, men även en markering för nya Gripe vägskäl.

Till slut så förändras klimatet och de börjar bli mer glest om träd, luften börjar stinka.. de finner ett träsk. Med den kreativa glimten i ögat sätter Lenwë upp skylten "Skerpträsk?". De bestämmer sig sen efter att Vidar klättrat upp i ett träd och spanat att de ska nog gå att forcera igenom träsket på ett dygn. De kommer dock bara någon kilometer innan de inser att gaserna och stanken är för mycket för kropparna att klara, så de återvänder och tar vägen norrut. De har tänkt runda träsket.

Efter någon dags färd, och en mängd misslyckade jaktförsök där de oftast fått festa loss på någon lite krabat och skogens frukter, så kommer de fram till en gammal ruin.

Ruinen påminner om den under Vestergren, den hittar ett gravvalv med konstiga draksymboler. Myrk roffar åt sig en finare ringbrynja och klubba som sitter på ett övergivet skelett.

Sedan reser de fortsatt norrut. Lenwë analyserar nyfiket stjärnorna och konstaterar att de måste vara långt söderut i landet... och att de kommer ta många dagar bara för att nå berget men även till Kopparfästet, om de nu tar sig så långt...

Låt inte krook bli för hungrig, hans energiska snöskottande och efterföljande pizzaspring var kul

Rulla T20...

Sockerhög spelledare är farligt för vilken oskyldig godispåse som helst...

Den sedvanliga recapen av Krook

Rollspelsabstinensen har givit röda utslag

Krook och Cokke i färd att bli Vidar och Myrk

Spellederiet

Väl möt i Vestergren....

Återvändande Epos säsong 2!

Efter 4 månaders säsongsuppehåll så var Eposet tillbaka. Det börja med pizza och sluta i moln.

Det märktes att det var länge sen vi lirat våra favoriter och både karaktärer och system skulle komma i rätt form, så det medförde lite extra tid av finjusteringar, insjungning o regelcheckande. Men när ridån drogs undan så tog det inte många sekunder att se Cokke förvandlas till Myrkvinge Gravlider igen, eller hur finurlig Krook kröp ner i Vidar Garvardssons svarta kläder, hur jag själv vässade tungan för diverse förolämpningar från Lenwé Hederins sida eller hur Jojg njöt av att föra skutan igen.

Introt spelades, fantastiskt att höra tonerna av det kommande Soundtracket Järvtjut av Vestergårdz. Nåväl. Ett väldigt långt intro som verkligen fick oss att känna av de våra tappra Vestergrenare har hunnit med under lågsäsongen. En månad har gått, men innehållit en hel del strider, förtroendebyggnad och känsla för verkligheten. Grabbar, vi är alltså med i ett krig, vem kunde tro de för en månad sen? Förutom det faktum att vi deltagit i stridande på fältet, så blir vi medvetna om Dvärgatrupper som marscherar förbi en lång man i vitt skägg, en Drake som klämmer sig in i ett tempel på hög höjd... och våra egna kroppar sittandes i en lada i lägret som slagits upp i byn Gråhalm

Sagt och gjort, rastlösa som vi är så beger vi oss direkt över till Riddare Harold Marks Öltält, där vi välkomnas. Frågorna är många då kriget lugnat sig en aning, fyra dagar utan underhållning vad kan det betyda?

"Vann vi?" Frågar sig Lenwé mer än en gång, men får svar att så lätt är de inte. Riddare Marks frågar om vi kan tänka oss dra ut på ett spaningsuppdrag för att se vad som ligger i görningen hos Dvärgarna. Planer överväges mellan Lenwés åka vagn förklädd till dvärg, till det mer lurkande metoden som Vidar presenterar och får tummen upp för. Marks tackar oss för att vi ställer upp, "nöjet är helt på din sida" svarar Lenwé.

De tre ger sig av omgående efter lite proviantering. De marscherar i full hast och håller sig utom synhåll för Dvärgaposter... Man når skogen norr om Gråhalm efter några timmar och stannar för lunch. Gröt kokas. Sen fortsätter de tills det skymmer och smyger fram till något som verkar vara ytterligare en dvärgpost. Lenwé blir nyfiken och mumlar lite för sig själv... vips befinner han sig i totalt mörker. Utom synhåll för någon smyger han fram till huset och ser en dvärg patrullera och ytterligare en inne i huset. Han inspekterar även en höggaffel i det ruckliga stallet. Smygandes tillbaka till de andra så glömmer han bort sitt mörker (kanske pga utmattning), och släpper magin tre meter ifrån Vidar som nästan skjuter av en pil i honom. Mer mörker skapas och en blek Lenwé haltar tillbaka mot skogen med sina vänner, där Myrk tror sig ha spanat ut vart lägret ska slås upp för natten.

De blev tio timmar vila på dåliga rötter, Myrk lyckades inte riktigt. De kliver upp i dimma och fortsätter sin vandring bort mot floden där de får syn på en bevakad bro. Man väljer dock att dra sig norrut och försöka hoppas över på ett mindre strömt ställe. Det går bra och någon timme senare befinner de sig i den lilla skogen söder om Gråhalm där ytterligare en måltid förtärs och vattenskinn fylls på. Här vilar de alla och inväntar mörkrets skydd.

När skymningen kommit puffar Lenwé på de och de är dags att vandra vidare. I det mer kuperade landskapet här i nordväst så upptäcker de snart ett gammalt hus utan ljus. Lite osäkra så går de på sidan om men får då syn på en hög av kossor bredvid huset. Lite oroliga vandrar de vidare och tänker "vi tar det på hemvägen". Då de gått en stund längre bort så hör Lenwé något bakom de, något släpar efter de och han tvingar alla ner på marken och kryper bort en bit. En djurisk skepnad luktar efter de och vädrar såklart Myrks odörer, vilket får den på språng. Redo som blixten drämmer Vidar ivägen en pil dess buk och Lenwé en yxa.

Ytterligare två knivar från Vidar och ett hugg för Myrk, innan Lenwé lyser upp marken runtom denna best, som senare döps till Marks. Ett hiskeligt vidunder som gör sitt bästa för att spy ner Myrk med något frätande, där dock denne är alert och inte känner för att bli äcklig. Myrk bestämmer sig för att göra processen kort och avslutar denne med ett hårt slag. Man undersöker resterna som luktar illa, men tår och naglar kapas och behållas av de nyfikna små liven.

Med lite puls så fortsätter man sin vandring och når snart fram till målet, KaneTall, Dvärglägret som de nu hoppas ska kunna bjuda på lite information om vad som är pågång. Lenwé spanar ut en plats som er obemärkt ut och de smyger sig fram till en husväg i palisaden. Här smygkikar Vidar in genom ett fönster och ser två spelande Dvärgar. Vidar klättrar sedan nätt upp på taket och slänger ner ett rep så de andra två tar sig upp på taket efter vissa bekymmer. Här känner de sig säkra och räknar dvärgar. Många är de...

...efter lite olika överläggningar och tankar om att kanske ska de försöka förklä sig till att vara dvärg och smyga bort till huvudbyggnaden, så kommer de sedan på att man kanske bara ska lyssna genom skorstenen på de två under de. En timme ligger de och lyssnar, där samtal slängs runt om att "man har problem med skölden" och att "man hoppas få vara med bland de som ska skickas".

När de ligger där och lyssnar och funderar så känner plötsligt Lenwé något obehagligt som får nackhåren att resa sig. Han vänder sig om och får se ett skrik i skyn när lila moln uppenbarar sig och täcker himlen. Plötsligt fokuserar alla, inklusive dvärgarna blicken uppåt, då ett enormt skepp sipprar igenom molntäcket. Ett stort gammalt fartyg med fyra master och sönderrivna segel. Myrk blir rädd och hoppar ner springandes "hemåt", Vidar blir helt tagen av stundens allvar "våra familjer!!", Lenwé försöker använda sin magi för att dölja de, men förvånat upptäcker att alla hans krafter är som bortblåsta. Han gör sitt yttersta för att slita med sig Vidar ner på marken men denne gör motstånd och han överger honom till sist. Nere på marken hör de hur blixtar slår ner och dvärgarna försvinner en efter en.

Myrk springer, men det tar stopp mot en lila molnvägg och han vänder tillbaka. Lenwé känner sig mindre orolig för blixtarna då de bär sina halsband på sig, men klättrar upp igen för att försöka få ner Vidar och dölja dem. Vidar är som besatt av skeppet och skjuter en pil mot något på fartygen och ropar osammanhängande medans han försöker kombinera bågskytte med entring.

När alla dvärgar är borta så pekar Vidar och skriker mot skeppet, då ser de en gestalt på fartyget som pekar ner på dem. Plötsligt börjar det krafsa i marken, Myrk klättrar upp igen. De ser hur hela huset ombringas av levande skelett. Lenwé försöker fly o hoppar ner från huset, slår sig i fallet och springer mot huvudbyggnaden. Där chockas han av ytterligare ett skelett på insidan dörren. Han lyckas dock fly och springer runt huset där han möts upp av mer skelett. Han slänger iväg en salva eld med sin magiska stav, men sen verkar även denna magiska pryl vara som förstörd. Skeletten blir för många och de lägger sig över honom. Myrk hoppar ner och gör sitt för att slå bort skeletten, men blir tillslut fasthållen även han.

Vidar som har svårt att fokusera på sina vänner slänger iväg en pil och hoppar sedan ner från huset med en volt och drar en kniv. När han landar möts han av två skarpa röda ögon på ett halvt genomskinligt spökliknande väsen.

"Vilka är ni och varför kan jag inte fånga upp er?"

"Håll käften" skriker Vidar och hugger med sin kniv mot denne, som dock verkar vara snabbare än något och parerar för att sedan svinga ett slag mot honom. Vidar undviker han med.

"Vad är ni för något, och är de ni som tagit våra familjer, och Gripe?" frågar Vidar.

Gestalten säger något om "bla bla bal, min mästare".

"Jag spottar på dig och din mästare" skriker Vidar och anfaller med ett slag som blockeras igen för att sedan få ett svärd passera igenom sin egna kropp. Han segnar ihop mot marken men håller sig på knä. Men slutligen faller han till marken med en duns... "Vidaaaaar" ropar Lenwé under sin hög av Skelett....

De ställs sedan upp på rad och känner ett sug i buken, plötsligt befinner se sig på skeppet högt uppe bland molnen. Ett spökligt skepp som är fullt bemannat av liknande varelser som denna gestalt. Man eskorteras ner till hålorna. När de sats bakom galler ger kaptenen styrman order om "mot slottet Agrim, mästaren har snart fyllt Asherons kula"....

De tre slagna pojkarna känner hur skeppet rycker till och de verkar segla iväg mot slottet Agrim....

(med reservation för felciteringar, kommer editeras. Liksom bilder kommer)

re-session 4

När den fantastiska känslan av att vara i Tunnlycka återdagades så hade Lenwé, Vidar och Myrkvinge hunnit dra heroiska historier om deras liv som hjältar?!?, druckit en aningen annorlunda öl och spelat hassard mot sjöfolk med konstiga ögon... kunde de tänkas ha tur i kärlek?....

Session 9

Myrkvinge och Lenwé, ordentligt berusade tros de ha varit gick till kojs... medans Vidar märkte revir för vart vestergrensonen ha varit både landsligt och kvinnsligt. Nåja, en ny morgon grydde och resa på vatten väntade... även Myrk kunde tänka sig gå ut på de bara han slapp med själva kroppen.

Efter lite flodresa nerströms, alltså inte mot Skerpträsk som de fortfarande bara hört så mkt om, så fann man en skeppsbruten man.. en angripen sådan av något fasligt... de fann lite senare resterna av hanns fartyg och när denne kvicknat till så förklarades att ett antal av hans besättningsmän blivit tillfångatagna av någon.

Vilka var frivilliga? Jo självklart såg MLV sin chans att ännu en gång göra en god gärning. De gick i land för att söka efter förrövarna. Mkt riktigt så fann de dels en vaktpost men ett stycke mindre intellektuella stridare... Efter lite mer strid och list så tog man sig ner i ett källarsystem, som kom att leda dem till ett gäng fångar, liksom tre stycken farliga fiender.

Känslan av bråd död låg i luften, men Myrk ville annat och kämpade ner den starke plåtruskingen och Vidar med Lenwé gjorde vad man kunde mot en svävande siluett av tyg och blixtar.

När dammet lagt sig, fångarna räddats så hann man bara komma ombord igen... då .... då kom Dvärgarna....

re-session 3

Efter lite uppehåll i väntan på det berömda Krook Trekk, featuring soundback by Lady Gaga... så blev de istället så att vi hoppa in i Vestergren igen i mitten på februari 2010.

Session 8...

Det var mot farligt vatten de skulle, men det fick först leda oss en vända tillbaks till Gripe, som mycket riktigt blivit besudlat på allt sitt folk... men efter lite letande kunde vi mystiskt finna att Esbjörn saknade sin hammare och även alla sina kläder... något låg i görningen. Nere i Esbjörns källare kunde de även finna Torm, Gorm och Salve liggandes döda på marken...?

Efter en avrapportering om delar av händelseförloppet i Gripe bestämde de sig för att besöka den nya herrgården, Vestergård. Öde och tomt stod de där huset som gjort de tilll Herremän! Noggrant sökte man igenom alla skrymslen utan att finna någon som helst spår efter Kavuril bror nummer två. Dock störde sig Lenwé och Vidar på att två av rummen inte gick att ta sig in genom. Ett av rummen som hade en låst dörr utan handtag, och ett som stötte ur sig blixtar... något som fick Lenwé att gå aj-ja och ja se döden förfölja honom... fast han klarade sig.

Vidar tyckte det här med att klättra upp på väggar av hus och sedan slå volter för att likt en fladdermus agera fönsteröppnare... Det här med att Kavuril gillrat fällor var inte riktigt något som han tänkte på... Vidar såg dödens trappsteg... men han klarade sig.

De gav upp och återvända för proviantering och avresa mot öster, Kopparfästet stod på agendan. Det blev en lugn och stillsam resa som efter en längre landsväg äntligen fick de att upptäcka något nytt... floden Erthas och det lilla hamnkyffet Tunnlycka....

re-session 2

Hela kartan över Solve källarhål, del 2...

Del två spelades som en kortare session där de tre, stretade sig igenom Mekam Kavurils utgrävda hålor och skrymslen med strider mot allt från vilda hundar, zombies och självaste Mekam alkemisten! Det blev en het strid som Myrk avslutade med några brutala slag.

När man trott lugnet lagt sig och tagit sig upp på ovansidan igen... hinner man just hämta andan, firas och slicka såren förns Perk kommer haltandes in norrifrån... det som hände Vestergren, har hänt igen... hela Gripe vägskäl är borta...

re-session 1

Efter lång skrivarkramp och bristande motivation för sammanfattningen så känner jag att det var dags att summera det som "missats" sen senaste Eposet begavs. Inser dock att det är mer än bara lite så börjar med en session 6, del 2 av den Röda staden.

Efter den ganska hårda striden med de helt oförklarliga sortens pack, odöda, även kallade Zombies så haltar sällskapet bort till vaktposten borta vid Stora Torget. Här får de vila ut och sova lite för att hämta åter sina krafter.

När de piggnar till så träffar de Riddare Vingkrona, och efter lite korta oväxlingar så konstaterar man att det inte håller att fortsätta som man gjort, då Zombierna bara blir fler och fler medans Solves vaktstyrka blir färre. De tre ynglingarna anmäler frivilliga att gå ner i Solves kloaksystem för att rensa bort knyttet.

Här börjar kloaken...

I poolrummet tyckte Lenwé det var en bra idé att bada efter föremål

Uppe i rummet blev det zombiebråk

Ytterligare ett rum...

Hela kartan över Solve källarhåla del 1...

Efter diverse zombiebråk, bajsdykande... upphittande av magisk träpinne, helrötter och ett lite för ivrigt sinne för vatten så lyckas de tre små liven ta sig levande fram till en konstig öppning i det sista rummet. Det verkar som om någon grävt sig in från andra sidan, men från var?....