Ett getöga på äventyret: Molnen förde oss mot grönare tider...

Session 11. Nytt system via Pathfinder.

Efter det allt för långa uppehållet, efter en känsla att Vestergren legat i dvala, efter en jäkla lång resa ibland molnen... nästan i 6månader... så var det dags.

Bilen skottades av, karaktärsbladen friserades, pennor vässades, SL-kepsen på för John.

Våra tappra herremän vaknar upp sittandes i två kalla gallerburar ombord på "Viskandes Skepp?". De tror sig ha åkt med skeppet över ett dygn, de vet inte exakt.. de har bara vaga minnen av hur de blev släpade in i rummet de befinner sig i.

Myrk kämpar på med att försöka sparka sönder dörren till hans och Lenwës bur. Vidar klär av sig naken och försöker fiska efter något från den förvaringslåda där allas tillhörigheter ligger. Lenwë sitter och gråter och förbannar Vidar för att det är dennes fel att de är där de är.

Myrk lyckas på något vis sparka sönder ett galler och Lenwë troklar sig först fast i gluggen men lirkar sig senare ut till rummet. Han samlar på sig sina tillhörigheter, lämnar över Myrks utrustning, Vidars väska med dyrkar och blänger ondsint på denne. Medans de två burgästerna kämpar med att dels bända och dels dyrka lås, så håller den lille alven koll genom nyckelhålet på den sovande spökvakten genom nyckelhålet.

När de äntligen tagit sig lös, så kommer Lenwë på att det vore läge att memorera lite besvärjelser, så han gräver ner sig i studierna i närvaro av en överenergisk Vidar som gör armhävningar och diverse obskyra saker med sin kropp. Myrk, ja han bara glor i gluggen.

De öppnar sen dörren, Vidar smyger ut ställer sig framför vakten och forcerar in sin dolk i pannbenet på denne. Det slår gnistor och skimrar till om dolk och Vidar när detta sker... Ett slag senare så är spöket bara lila stoft...

Burarna, och lastrummet där vakten sov...

De smyger vidare och kommer fram till ett likadant lastutrymme och ytterligare en dörr.. där smyger Vidar sig in och krossar pannbenet på ytterligare två vakter som ligger och verkar sova, även denna gång så slår de gnistror och skiner till när han slår till.. Lenwë gör ett tappert försök att bli ett med stoftet och slänger sig i slafen och försöker gnida in sig, men det verkar bara åka igenom honom.

Det här verkar vara fören på det nedre planet av skeppet. Lenwë smyger ut och upp för stegen så han kan kika och se hur de ser ut... De är två spöken som går patrull på däck. Vidar har som plan att locka på dessa och snubblar till i samma veva så han ramlar på stegen och lever om.

Snabbt dyker två gastar upp en från ovan och en från sidan... Myrk blir brösttagen och fryser till lite, men firma Vidar o Myrk gör livet kort för denna. Lenwë blir sårad men lägger en hand på gasten som blixtrar till och försvinner i ett poff...

De smyger sedan upp på däck och fram till Kabyssdörren, där ser Lenwë kaptenen sitta, så de väljer att smyga upp till Aktern där skeppet styrs...

Alla vet inte hur man smyger och framförallt inte i ringbrynja, gasten som styr ropar

"kapten vi har besökare på däck"

sen gör de tre från Vest livet kort med spöket. Kaptenen kommer då svävandes upp och en hiskelig strid utbryter... efter några missade slag så parerar Myrk dennes slag och han förvånas av gnistorna och skenet

"Vems magi är detta?"

"Det är min", säger Lenwë självsäkert och försöker bränna honom med sin hand

De tar alla tre rätt mycket skada och känner att de har mött en övermäktig fiende, då plötsligt en explosion hörs och ena sidan på däck börjar brinna och slits bort.

Hela skeppet och aktern där skeppet styrs med någon runpanel

Ytterligare en explosion som får hela skeppet att börja vobbla och svaja får Kaptenen att avbryta striden och undersöka skadan på skrovet. Han gastar något om förbannad dvärgar med Gnomemagi. Sen för han sig bort till panelen och försöker styra skeppet så gott det går. De tre kämpar för sina liv för att dels nyfiket se vad som händer och dels hålla sig kvar på däck. Lenwë blir lite för ivrig att ta sig in i Kabyssen så han snubblar till och faller över bord, men som av ett ödets nyck så lyckas Vidar greppa tag i dennes arm och hjälpa honom upp på däck igen... sen ligger han som fastklamrad runt staketet utan att röra sig en meter.

Vidar hoppar heroiskt in i kabyssen när skeppet håller på att gå av på mitten. I rummet så finna han Asherons kub som kaptenen pratat om, men det är för skakigt för att han ska kunna få tag i den. Något händer med skeppet och en glipa öppnas i luften. Skeppet åker igenom och plötsligt befinner de sig på en hel annan plats, där de är dagtid och ett grönt landskap.

Faran är inte över utan de kraschlandar ner i den gröna skogen. När de vaknar till så ligger de bland spillrorna av det som en gång var ett skepp. Kuben kan de inte finna och ser inte skymten av Kaptenen.

Vidar klättrar upp i ett träd och spanar runt, han ser ett berg i vad som senare kommer att bli känt som Västlig riktning. De vandrar på i den gasande hettan ibland dessa märkliga träd och stora insekter och kryp. Man slår läger för att slicka såren någon timme men måste sedan vidare för de allt för obehagliga krypandet.

Området som Vidar spanar ut över, skogen och mera skog, och ett berg...

Efter ytterligare någon timmes vandring så finner de ett vattenflöde som de glädjeligen kan använda för att tvätta sina kroppar och kläder samt fylla vattenskinnen. Det var välbehövligt då hettan nästan var outhärdlig.

De följer vattenflödet uppströms och finner en lite stentopp där vattnet har sin utlöpare, här bestämmer de sig för att konstruera en sten och grenplatå för att lättare kunna sova utan att få en massa kryp på sig.

När de vaknar tio timmar senare mår de klart bättre och behöver nu bara fylla på sina depåer. Vidar och Myrk beger sig ut på jakt. Lenwë går helhjärtat in för att bygga ett tak på deras boning så de kan spendera ytterligare några dagar här och vila upp sig.

Bygget går bra, jakten går sämre.

Vidar spårar upp ett vildsvinsliknande stycke och ska just till att skjuta denne då han spänner sönder bågen, därefter avlöser klavertrampen varandra med Myrk som svingar fel, Vidar som halkar i leran och ett galet vildsvin som är på dödsmarsch... till slut får de dock ihjäl besten med livet som nära insats. När de återvänder till boningen så har Lenwë konstruerat ett fullt fungerande tak och de slår upp en lägereld, ordnar med köttet och äter en god middag.

De stannar här en hel vecka, roandes med lövbåtstävlingar i flödet, och en engagerad Lenwë som bygger ett hus med väggar och tak, han ristar sedan in en skylt på ett närliggande träd "Nya Vestergren". Det går så långt så att Lenwë markerar ut olika platser för att anlägga en rekonstruktion av hela Vestergren från hus till värdshus. Så långt hinner han dock inte utan de bestämmer sig för att det är dags att resa vidare framåt.

Med ny solbränna, godare mod och mat i magen så tar de sig framåt, stannar till vid vattenhål och sover på nyproducerade platåer, där Lenwë efterlämnar skyltar för riktningen till Nya Vestergren, men även en markering för nya Gripe vägskäl.

Till slut så förändras klimatet och de börjar bli mer glest om träd, luften börjar stinka.. de finner ett träsk. Med den kreativa glimten i ögat sätter Lenwë upp skylten "Skerpträsk?". De bestämmer sig sen efter att Vidar klättrat upp i ett träd och spanat att de ska nog gå att forcera igenom träsket på ett dygn. De kommer dock bara någon kilometer innan de inser att gaserna och stanken är för mycket för kropparna att klara, så de återvänder och tar vägen norrut. De har tänkt runda träsket.

Efter någon dags färd, och en mängd misslyckade jaktförsök där de oftast fått festa loss på någon lite krabat och skogens frukter, så kommer de fram till en gammal ruin.

Ruinen påminner om den under Vestergren, den hittar ett gravvalv med konstiga draksymboler. Myrk roffar åt sig en finare ringbrynja och klubba som sitter på ett övergivet skelett.

Sedan reser de fortsatt norrut. Lenwë analyserar nyfiket stjärnorna och konstaterar att de måste vara långt söderut i landet... och att de kommer ta många dagar bara för att nå berget men även till Kopparfästet, om de nu tar sig så långt...