då var de två...

En session har skett här...

Preludium inför session 14.

...blicken var fokuserad. Svettdropparna rann ner för de pulserande ådrorna på tinningen. Hjärtat klappade med en ökande takt. En djupare utandning och en besviken suck kom ur munnen på honom. Det skulle gå, det bara måste. Ett försök till. Bara ett försök till, likväl som de femton försöken före de. Bara ett försök till.

Han andades ut, andades in. Ett tappert försök att slappna av och fokusera. Ramsan kunde han vid det här laget utan och innan. Orden gick som ett eko genom hans öron.

Orden lämnade hans mun. De skarpa alvögonen fokuserade blicken mot den halvslutna handflatan. Ljud övergick till tystnad, tystnad till tidlöshet. Hjärtat saktade in för att sedan börja öka i takt...

Ett, två , tre....ingenting. Han slöt de besvikna ögonen och en tår började rinna ner för hans kind. Orden cirkulerade i hans inre som ett mantra.

När han öppnade ögonen igen så blev han alldeles svettig. I den halvt slutna handflatan låg där nu en liten låga. Ett alster av skimmer, varken varmt eller kallt. Han lyfte på handen och för att till sin förtjusning se hur den lilla lågan följde med i hans rörelser. Han slappnade av och lät lågan tona bort i tomma intet.

Med kvicka steg så hoppade han ner från sin koja för att i alla hast springa in till byn igen. Tänk vad Vidar och Myrkvinge ska bli förvånade när de får se vad han lärt sig...

Vidar gör sig redo

När kvällen kom efter bilfärd och salladsköp så stod vi redo att ge oss in i äventyret.

Det var morgon dagen efter vårt intåg i G'antra. Förmiddagen spenderades av diverse träning, där Vidar visade musklerna och hjälpte byns garvare. Myrk tog det piano medans Lenwé utmanade Kaloo på Alvens cirkel, vilket han fem dagar i sträck fick stryk i. Han hann även med att hjälpa till med skörden.

SL in action

När man efter dessa dagar hjälpt till med diverse sysslor, underhållit barnen och tränat med hårfotingarna, så var det dags att ge sig av på äventyret i den döda skogens dal. Innan avfärd så brände Lenwe in sin underarmssymbol på huset till Kalo och fick då som motgåva en gris. Vidar erhöll ett koger med korta spjut och gav åter en silverpeng.

Med råg i ryggen, säckarna fyllda av potatis, frukt och helande salva så vandrar de ut från Gantra i nordlig riktning mot Saginbergen och den döda skogens dal.

Efter cirka en dags vandring så når man floden. Då det är lite för djupt att simma över och med en Myrk som är gnällig som vanligt så vandrar de längs floden bort ifrån bergen i förhoppning om att hitta ett vadställe. Efter några timmar så finner de en stock som ligger över floden. Vidar glider över smidigt och karvar i bara farten bort lite av den hala mossan som ligger på den gamla barken. Lenwé lyckas på liknande manér ta sig över, dock lite mer försiktigt.

Sen kom Myrk.

Myrkvinge

Han funderade och ojjade sig och funderade och oroade sig, och packade om och planerade och ja. Lenwé satte sig och mediterade i den sanslöst uttråkande väntan. Tillslut så slänger Vidar över ett rep och knyter fast i livbältet på Myrk. Efter en väntan som känns som en evighet så börjar Myrk likt en osmidig ödla, klängandes på alla fyra över stocken. Han kommer halvvägs innan det tar stopp, han kan varken gå framåt eller bakåt och glider eftersom mot ena sidan. Slutligen så hänger denne upp och ner och ramlar i vattnet. Som tur är så står de bägge vännerna redo att hjälpa till att dra upp honom.

Slutligen är även Myrk på rätt sida och ja, kanske luktar han en aning godare efter otaliga veckor utan bad.

De vandrar vidare och slår sedan upp ett Lenwe-patenterat sovläger. De reser vid gryning dagen efter och börjar då bege sig uppåt i bergen. De rör sig ganska ostört men tar det ändå försiktigt och pratar lågmält. Efter några timmar når de tre fram till ett vägskäl och via omröstning så väljer de höger till Myrks förtvivlan.

De är en smal ravinpassage som de endast kan gå en person i bredd. När de efter ca fyrtiofem så kommer de ut på en stenplattå. De tittar nu ut över en grå dal, likt en krater, dock med träd och buskage som allt blivit kristalliserat. Lenwé lägger handen på ett träd och konstaterat att de är någon form av magi. De rör sig vidare in i den rakbladsvassa skogsterrängen mot dalens mitten.

När de minst anar det så angriper plötsligt en gigantisk bönsyrsa Lenwé, som är helt handlingsförlamad och blir fasttagen, tuggad på och ivägsprungen med. Som tur är så hänger Vidar på och lyckas anfalla syrsan och tillsammans med Myrk gör de livet surt för denne. LIte halvskakis så smörjer Lenwe in sig med en dos salva från byn.

Lenwé försöker att inte dö...

Slutligen når de mitten av dalen som lite här och var är överväxt av grönbrunaktig mossa. Där ligger en stor runt kupolformad sten som är överväxt med mossa. Myrk skrapar bort en bit och märker att det är solid sten.

De vandrar ett varv och ser en liten öppning in till ett hålrum och en smal mossbeklädd tunnel neråt. Utan rädsla tänder Lenwé upp en liten eld i handflatan och börjar kana sig ner tills de finne ett nytt hålrum. Ivrig som han är så går han in i rummet.

På väggarna är det stenmålningar och i mitten står det en hög med svampar, stora svampar. När Lenwé går in och ska börja undersöka stenväggarnar så anfaller en av svamparna från ingenstans! En stor laddning med någon sorts spor slungas iväg mitt i bröstkorgen på den smale alven, som blekt slänger sig på mossan för att rulla av sig. Det verkar dock för sent och något verkar krypa på insidan av huden.

Myrk och Vidar visar vad de är bra på och gör med liten hjälp från Lenwé svampstuvning av rubbet. Myrk överlever också två salvor sporer på ett galant sätt.

När lugnet lagt sig så börjar man undersöka väggmålningarna. De är sex stycken bärnstensmålningar som visar Ett klot med 2 stora humanoider. En humanoid och femton små humanoider. En liten humanoid och de femton små humanoiderna. De femton bugandes inför den sista humanoiden. Ett krig av humanoider och slutligen humanoider och hus i brand. Vad exakt dessa bilder innebär kan de bara sia om, men de bestämmers sig för att hacka lös den mängd bärnsten de behöver och avlägsna sig snarast.

När de lämnat kupolen och börjar sin vandring tillbaka så ser de hur mossan dör ut och börjar förmultna. Just som de sätter sin fot på den stora platån och ska bege sig in i ravinen så bränner det till i bakhuvudet på dem. När de vänder sig om så ser de på den stjärnklara himlen hur den vanliga månen fått sällskap av en magmaröd måne till höger om.

De märker även hur halsbanden blivit småljumna och alla erhållit en liten röd rubin i en guldlänk. Oförklarligt så studerar de varandra halsband men kan inte förklara händelseförloppet. Kanske har de blivit uttorkade och hallucinerar.

Påvägen tillbaka till bergssidan så stör sig Myrk och Vidar på ljuset från Lenwés hand, han släcker ner sin låga och de till sin förvåning ser de alla lika bra i mörkret. Efter lite funderingar så konstateras de att alla fått mörkersyn, varför vet de inte. Kanske något med sporerna.

De slår läger och ska hålla vakt, men alla slumrar in och drömmer.

De befinner sig på värdshuset i Vestergren, hela byn är samlad, trots den lilla lokalen så ryms de på något vis. Alla är vända med ryggen mot mitten och i mitten står de tre. Myrk med ett brinnande stålsvärd. Vidar med pyjamas, lapp för ögat, med silverdock i ena handen och en karta i andra. Lenwé med mänskligt utseende, en rund vacker stav och ett långt skägg.

"Ni har svikit mig" Säger deras fader till var och en av de. Han förklarar att de leker med Elementarkonungarnas riken. De känner sig illa till mods och blir utslängde från vestergren som av en osynlig vind.

När de vaknar har de ångest och vemod, Lenwé börjar som vanligt gråta, och Vidar stämmer in i takt. Myrk grubblar.

Hemfärden går i sorgens och vemodets tecken. När de anländer in till byn så går de direkt till L'kans boning. De överlämnar bärnstenen och berättar om månarna som de sett senaste dagarna sen döda skogens dal. Sedan berättar de om drömmen och blir ombedda att se på de från ett längre perspektiv.

L'kan berättar även att han själv haft en dröm om ett stort eldlkot som passerade byn och åkte söder ut mot sandens land. Och att stor fara och oro hotar där, och han blev då även varske om en till Herkam. De småpratar och är fundersamma. Han säger åt de att överväga noga vilket vädersträck de vill resa mot och tar sedan med sig Myrk till enrum. När han återvänder så bär han på något tungt övertäckt, och de andra frågar nyfiket utan att få något svar.

Myrk nämner något om att i södern ligger svaren om hans mors bakgrund, och han vill bestämt resa ditåt. Under tiden som de varit borta småpratar Vidar och Lenwé och är inne på att de måste nästan välja sydlig riktning.

När L'kan går iväg för att förbereda ritualen så springer Lenwé ikapp och efterfrågar ivrigt den besvärjelse som han blivit lovad. Han får en rulle av honom som dock verkar svårtolkat, men på sikt ska det nog gå att lära sig.

Ganska omgående rör de sig bort mot fältet där ritualen blivit förberedd. De ser hur L'kan ställer upp bärnstensbägaren på en stubbe och börjar väva en komplicerad besvärjelse. En reva i luften bryts upp och en portal likt den de åkte igenom med spökskeppet uppenbarar sig. Just som de ska bege sig igenom så materialiserar sig Spökkaptenen med Asherons kub i sitt knyte framför öppningen. Han tackar skrockfullt för att de ordnat med en flyktväg åt honom med så kort varsel och försvinner in.

Med händerna knutna till varandra hoppar de in...

På en helt annan plats, i en stor kritvit stensal med sju pelare står plötsligt de tre småpojkarna och funderar, vart är vi? De två månarna lyser in, en från vilket håll?...

Eposet vänder blad...

Vidar by paper

bland fiskar och landkrabbor

"okej om vi åker rutschkana nerför?.."

...in mot de sena fisktimmarna så satt de 3 rädda vestergrenarna och inväntade ett läge att agera. Myrk som inte verkat fatta allvaret tyckte att de kunde åka korg ner för landgångarna och fly. Vidar den impulsiva studsade som en skugga ner till första platån. Lenwé släpandes efter men tyvärr inte lika smidig.

Han snubblar till på en korg och gömmer sig bakom en hydda. En fiskman går bort och kikar om han ser något men de gömmer sig väl. När han dock är påväg tillbaka så ska Vidar smyga men trampar på en snäcka. Fiskmannen vänder sig om och blir chockad. Vidar agerar blixtsnabbt och slänger iväg en dolk i pannan på fisken.

En viss ångest uppenbarar sig i Vidars barma hjärta, då han kanske dödat en oskyldig fiskfar med fisklingar och fiskfru.

Myrk blir sedan hämtad och de hinner även kika in och se om det är någon vaken fisk i hyddorna. Lenwé smyger bort och kikar ner till nästa nivå. Där ser han hur två fiskvakter står och håller vakt vid landgångarna som leder ner mot stranden. Vidar smyger ner, Lenwé tror sig göra detsamma men så fort han är halvvägs ner till platån så vänder sig vakten om och larmar till de övriga i den stora hyddan.

Lenwé viftar med sina händer och får en kon av eld att sprutas mot hyddan som börjar brinna. Några verkar brinna inne och några hinner fly ut. Första vakten blir genast offer för Vidars snitsiga knivar, men två nya fiskmän och en stor landkrabba kommer fram.

Myrk kliver ner och en mäktig strid utspelas där Vidar smyger runt och dödar fiskar till för att sedan hjälpa till med krabban.

Lenwé blir jagad av en annan fisk runt huset och blir sånär ihjäl slagen, men elektricitet och en trästav blir dennes räddning.

...Smidigt, inte med en spoling i rustning..

De springer sedan för glatta livet till klangen från någon varningsklocka och hör hur fler och fler fiskar sluter upp i jakten på dem från floden. De hamnar i strid med 2 fiskar och en till krabba i trappen upp. Lenwé skapar vad som verkar vara en knastrande eld mitt i trappen, något som dock ledaren för Fiskfolket avbesvärjar.

Trappor mot frihet...

Med livet i halsgropen börjar Lenwé springa norrut och får de andra två i följe. Ett sista tappert försök att skaka av sig fiskfolket görs genom att en illusion av det stora trollet från djungeln kommer upp efter dem, men även denna avbesvärjer ledaren.

Plötsligt så ser de någon i skogen som vinkar åt de, och de viker av. En kortare figur med fjädrar på huvudet börjar springa ikapp med de och finner ytterligare en som håller upp någon sorts lucka. De håller sig dolda i mörkret tills kusten är klar.

Vissa problem att kommunicera då de inte pratar samma språk förekom påvägen mot vad som förhoppningsvis skulle vara ett mer gästvänligt folkslag. Lenwé kämpade på med att härma deras ljud och klappa de på bakhuvudet.

När de kommer in i byn som senare kom att nämnas som Gantra så träffar de byns Överhårfoting, och denne ledare är så gammal att goviska nått dennes snille. De drar sig tillbaka till hans hydda och de får pröva på något som kallas för Hokka, en tobak som Lenwé inte alls klarar av.

Här får de en redogörelse om att man nu befinner sig långt söderut och att vandring per fot skulle komma ta ett antal månader. De finns dock möjligheter att använda sig av någon forntida stenportal. Detta kräver en mängd bärnsten som de kan hämta uppe i den döda skogen vid berget.

Man får även insikt i att alverna tyds vara fångar bortom stjärnhaven på grund av något som kallas för "alvssynden". Den vise Överhårfotingen talar även om profetior och visar även ett stenblock med en målning av tre figurer som är skrämmande lika de själva.

De går till vila för att dagen därpå åka vidare till den döda skogen.

Ur SLs synvikel...

Vestergren, just bara lite bättre