vestergren brinner genom hjulet

Ikväll tog vi första steget mot en ny nivå av Eposet i Vestergren. Efter lång spelfrånvaro och summering så finns det nu en ljus syn på framtiden. Ja om det nu blir så att vi överlever det brinnande hjulets komplexa väsen.

Vi börja avnjuta en middag, ja jag och Jojg. Sen karaktärsskapande.

med spelpass i sikte..

"ja då är det ju bara att se fram emot ljusglimten i våra liv på fredag"

I rest my case.

Lill-solve.

Session 5 började med att det höll på att bli inställd, men blev endast viss försening (men det är väl lite av vår grej, det här med att börja en stund efter utannonserad tidpunkt?). Ny spelplats för sällskapet, Mariehemsvägen.

Spelpasset föregicks med en grundlig genomgång av detaljer kring spelarnas bakgrund och vad som hänt, av Krook.

"Myrk, din pappa var ju missbrukare..."

När ljusen var tända och stämningen satt sig, anlände de tre upprymda resenärerna till vad de kanske trodde var Solve, men ack så fel de hade. Lill-Solve (inofficiellt döpt av Lenwë), en kåkstad 400m ifrån Solves stora röda palisad. Här blev de genast varse om att porten till Solve var stängd man kom varken in eller ut. Detta var utsidans förlorare, eller vinnare?

Efter att samtalat med en kvinna som bar på morötter så skenar Lenwë iväg till tältet "Hjornhjorten", Kåkstadens öltält. Vidar skyndar efter då han idag verkar en aning orolig för sin käre kamrat. Myrk tar hand om hästarna och slår upp ett läger på lämplig plats, då det är fritt fram att bre ut sig.

Lenwë beställer husets öl och slår sig ner vi disken tillsammans med den efterföljande Vidar. Här ställer de Gregor, barmannen mot väggen och frågar ut honom litegrann om "Lill-Solve", folket och varför porten är stängd. De får alltid samma svar, att en tjuv är lös och staden är nedstängd tillsvidare. Det har nu gått nästan tre veckor, vilket både folket i kåkstaden och våra tre kära nyfikna ungtuppar tycker verkar en aningen suspekt.

Vidar och Lenwë tar sitt stop och slår sig ner bredvid två finklädda herrar i ena hörnet. En väldigt hetlevrad och uppspelt kålhuvudförsäljare kokar på tillståndet han måste befinna sig i och ojjar sig över allt kål som kommer måsta slängas pga denna incident.

"Ursäkta, vad heter ni, herr kålhuvud" (Lenwë försöker på bästa manér kombinera ungdomligt ohyffs med glimten i ögat)

Myrk kommer också in och blir förvånad över hur de andra två redan lyckats sätta sig bland gräddfilen. Han berättar vad han fått höra av grannen till deras läger och påstår att man inte ska lita på alla ögon och öron härikring. Myrk har även ordnat så grannpojken Emil står vakt över deras hästar, han verkade inte släppa blicken ifrån de.

De gör en lov ut till lägret och hämtar lite föda för kvällen och avnjuter detta, samtidigt som Vidar tar sig friheten att kosta på sig ett glas vin, för hela 15 koppar!

När de ätit sig mätta, tagit avsked av Herr Kålhuvud, Tuvlen Kammar och hans livvakt Björn så beger de sig ut för att kolla in resten av kåkstaden. De ser då tre män stirra och gå bestämt mot de. När de är nog nära så stoppar de dem och frågar ut ifall de är de nya. De svarar vänligt att de just anlänt från Gripe vägskäl och då säger mannen i mitten att de är de som styr stan. De kommer kosta herrarna två silver per skalle och dag att vistas här. Nu händer något smått oväntat då såväl Myrk som Lenwë står på sig och hävdar att det är fri mark och spendera sin tid på och inte alls är speciellt intresserade av att betala ett pack som dessa. Man inser nu att de inte bara är tre herrar utan sju stycken som nu smått omringat de. Myrk hävdar både att man talar om de tre efter bragden i Gripe .

Maktkamp råder i Lill-Solve och Lenwë försöker skrämma männen genom att visa sitt rätt ansikte och han börjar även alstra med händerna som om en besvärjelse vore på ingång. Männen står starka och hävdar att de ska krossa de alla, då de hör en mörk rast bakifrån som lovar att gör mos av de alla om de inte låter ynglingarna vara ifred. Tre korta dvärgar står just bakom männen som skingras och springer därifrån. De hade tydligen fått syn på run-märkningen som Esbjörn satt på deras underarmar. Man går lite avsides (till lägret) för att tal ostört.

Torm, Gorm och Salve är deras namn. De är tre dvärgar på genomresa i letandet efter en budbärare. De misstänker att han också är fast inne i Solve, han skulle nämligen lämna ett viktigt bud åt Esbjörn Garvidsson. De småpratar lite och tillslut så lämnar herrarna avsked, då som från ingenstans så kliar sig Myrk på huvudet "hittade inte vi en väska med en scroll, med någon runmärkning?". Som skjuten ur en katapult rusar Vidar ut för att förklara för dvärgarna tre att de glömt nämna en detalj. De kikar på scrollen och ser direkt att det är den de söker. Myrk förklarar för de att Skogsrån med all sannolikhet slukat deras vän budbäraren.

Innan de lägger sig, smyger Vidar och Lenwë iväg bort till flodens utlöpare i öster från palisaden. Här undersöker de om det finns någon väg att ta sig in. De gör samma sak på den västra sidan, här testar även Vidar att dyka ner och kontrollera ifall gallret som sitter för in till kloaken går att rubba. Föga ger det, så de återvänder, Vidar rätt frusen. Medans i ett varmt läger gottar sig Myrk i hur varmt och mysigt han har det och passar på att nyttja alla filtar de har och bara vara helnöjd.

De sover ut och kliver upp tidigt dagen därpå, kastar i sig frukost och beger sig bort till Palisadsporten. De hälsar på en av vakterna och ber att få komma in. Självklart nekas de till detta, men försöker förklara för vakterna att de har ett viktigt bud till en av översteprästerna. En korpral kliver fram och ger med om att han kan leverera budet, men då insisterar Vidar på att de vore nog bäst om de fick sköta sina affärer. Han berättar även om stordåden i Gripe vägskäl. Korpralen går iväg in för att rådfråga sin kapten.

Efter att ha väntat ett trettiotalet minuter så återvänder korpralen, han för de närmare palisaden. Han förklarar att de blivit lovade att komma in för att hjälpa till, men det kan endast ske nattetid och i all dess hemlighet. De bestämmer möte vid det åttonde klockslaget vi en liten skogsdunge en bit från flodens västra strand. De hälsar på varandra och ger sig tillbaka till kåkstaden.

Lenwë spenderar sin tid åt vila, återhämtning och dyker ner i sina studier. Medans träffar de plötsligt på Antol Lamber som kommer förbi de och hälsar. Han berättar att han nu också skulle in i Solve men att situationen även sätter käppar i hjulen för hans verksamhet.

"Snacka om misslyckad handelsman", kastar Lenwë ur sig mitt i sitt studerande. Stämningen stelnar, men Antol har som tur är lite humor och skrattar åt eländet. Antol berättar även att de haft problem här ett par dagar med nattliga stölder av diverse småsaker. Detta gäller även andra handelsmän. Vidar tar sig en kik och undersöker låset till Antols vagn. De erbjuds möjligheten att hjälpa till och försöka fånga eventuella tjuvar men berättar att de ska ut på jakt för att ordna med föda. De tre menar att de ska jaga en hel del. "Myrk har sett fram emot det här så länge nu", de ser hur han illustrerar hur han ska skjuta med bågen.

När kvällen är kommen och halvslaget efter sju är i akt så smyger de bort mot dungen. Inne i dungen finns ett litet stenröse. De står en stund och väntar och plötsligt så rasslar det till och en hemlig dörr öppnar sig. Ut kliver korpralen och ytterligare åtta stycken soldater. De ber alla dra sina vapen och börjar sen vandringen in genom tunnelnsystemet som går via kloakerna. Redan innan de når kloakernas vedervärdiga dofter informerar korpralen om att hela Solve ligger belägrat av levande döda. Tvåhundra stycken för att vara mer exakt. De är aktiva på nätterna och just därför som det är så farligt just nu.

Ofarligt tar de sig igenom kloaken även om de hör en del ljud, och stank. De klättrar upp för en stege och kommer ut på en av de mindre gatorna i Solve. När de sedan smyger runt nästa hör de ljudet av släpande kroppar och stönanden. Ett tiotalet zombies är påväg emot de.

Myrk drar sitt vapen...
...Lenwë stelnar till...
...och Vidar faller ihop i fosterställning!
Zombiesarna anfaller och de blir en hård strid där Myrkvinge gör sitt yttersta för att kämpa ner de. Lenwë faller också ner i fosterställning medans Vidar är i sådan chock att han klamrar sig fast i ena benet på Myrk. I sin tur så klamrar en halvstupad Zombie sig fast runt Vidars ben och biter honom. Myrk hugger en Zombie i ryggen som ramlar över Lenwë. Dessa två tumlar runt och försöker skada varandra. När lugnet lägger sig så har de flesta av soldaterna stupat, Vidar, Lenwë och Myrk lider av mindre skador och de har varit med om sin största chock någonsin!

Med all hast bär de de döda bort mot Stora torget där de soldaterna har satt upp ett läger. Här lägger de sig och vilar, för vill de vara mer levande än döda så krävs återhämtning och förberedelser...

session 4: vilse i vår egen fångenskap..

Dagens lärdom fick vi oss "om du ska till umedalen, ta aldrig genvägen via Teg". Så ännu en gång blev vi lite försenade. Vi kom iaf igång kring 19.00

Äventyr 3 började med en inledning likt en resumé och även en vinklat perspektiv på en skakig figur som samtalar med någon inom en port i mörkret, något om en leverans. Dessa unga festprissar smäller upp ögonen och önskar att det aldrig blev morgon, ja om man kan kalla kring elva som morgon, snarare eftermiddag i deras värld. Slitna, baksmälla på topp och ledvärk var resultatet av kanske tidernas största festande.

De vankade ut, tryckte i sig gröten i ett tappert försök och sen gjorde sitt bästa för att bearbeta baksmällan med vedhuggning och stapling. De gör sig sedan iordning för avfärd mot Solve. Packningen ordnas, avskedshälsningar och så lite handel hos Fröken Haber. Det blir varsin läderrustning åt Myrk och Vidar, plus diverse prylar såsom rep, Vidar gillar rep.

Vidar köper sig även ett stålsvärd, omän inte lika graciöst och kraftfullt som Myrks, som tur är. Vidar kämpar även på med att göra sin rustning svart med hjälp av kål. Myrk och Lenwë tycker detta är lite löjligt.

Så var det dags för avfärd. Man följer slättvägen som går längs solens strålar i sydlig riktning. Efter en dags marsch så anländer man till brynet av en större skog. Lenwë ställer sig frågande om detta också är Björnskogen, men de tror inte det. Efter en tids vandring här så ändrar vädret karaktär. Man slår läger och gör upp en eld, binder hästar och försöker hålla sig torr för regnet öser ner och vinden den blir bara starkare och starkare. Nu är den så kraftig att man måste ligga ner under vindskyddet och hålla ihop hela "tältet" för att det inte ska blåsa bort. Utifrån hör de små liven hur hästarna kämpar för sitt liv. Vidar går ut för att försöka lugna hästarna men inser snabbt att det är smått omöjligt att komma nära på grund av dess hysteriska beteende. Med ett knak märker de att två hästar sprungit bort.

Sittandes där så ser plötsligt Lenwë något, för glimten av en sekund trodde han att han såg någon springa förbi därute. Myrk ser samma sak lite senare och de bestämmer sig för att det är ohållbart att ligga kvar här, de packar ihop och stretar på mot vinden och regnet genom skogen. De kommer ifrån vägen lite och hittar då en gammal ruin. Här har de lite tak över huvudet och kan få öppna ögonen från dess kisande position. De lägger nu märke till att runtom på väggarna står det inristat i stenpulver "Hjälp" överallt. Här finns även en trädörr som leder neråt. De bestämmer sig för att de lika gärna kan gå ner och se ifall de kan hitta värme och bli torra.

De kommer ner i ett stenrum, just som Lenwë vänder sig om så finn där ingen trappa upp, de är instängda. Mitt i rummet står det ett altare i sten med två inristningar, ett som liknar en kub och ett som liknar en bläckfisk. Mot väggen rakt fram finns det även två dörrar. Vidar letar efter fällor och när det verkar lugnt så öppnar de bägge. Den vänstra leder neråt och den högra leder uppåt, de tre frusna spolingarna går uppåt.

Översikt över skogsruinens alla rum

Häruppe finner de ett rum med en plåtdörr rakt fram och till höger en gallercell som står på vid gavel. Mitt i cellen ligger det en nyckel som Lenwë rätt så raskt försöker fiska till sig med sin trästav. De prövar nyckeln i låset och den passar. De kliver nu in i ett osymetriskt rum med konstiga gångar och vråer och till höger ser de en stor spegelvägg. De tre ställer sig och tittar in i spegel och ser sig själva. Plötsligt så händer något, det som förut var deras spegelbilder verkar nu agera fristående och kliver rakt ut ur spegeln.

Total förvirring råder då de nu strider mot sitt egna jag. Ond-Lenwë kastar Daze på Lenwë, Ond-Myrk får in ett slag på Myrk och Vidarna står mest och stirrar ut varandra. Lenwë får panik verkar det som och flyr ut ur rummet och låser efter sig. Myrk börjar istället slåss med Ond-Lenwë och får in en fullträff, han krossas och kvar blir bara glassplitter. Vidar tar kål på Ond-Vidar och kastar ur sig kommentaren "Nu ska du få smaka på slavs haha". För en stund funderar Myrk om det är Ond-Vidar eller Vidar som är vid livet. De hjälper varandra och tar ihjäl Ond-Myrk i samma ögonblick som Lenwë gör en episk entré i rummet.

Under tiden de stred på så sprang Lenwë och undersökte dörren till det nedre planet som dock var låst.

När lugnat fallit och småskador behandlats med helrot så undersöker Lenwë spegeln som börjar agera konstigt igen. Ut ur spegeln ramlar ett föremål som liknar en bläckfisk. Det tar med sig förmålet och placerar det på altaret i det första rummet, det klickar till och den sitter fast.

Nu går de och undersöker den låsta dörren som Vidar ganska enkelt dyrkar upp. I rummet de nu finner så möts de av ett smalt tomt ställe med en dörr och tre stycken hänglås. På dörren står det en gåta:

Nära njutning, men långt ifrån, bor i både kyla och hetta.
Belöning för hårt arbete, straff för dårar.
En del ger bort mig, alla delar mig, ingen vill ha mig.
Men när man har mig tycker man att man alltid har mig mest. Vem är jag?

De tänker och klurar och funderar, tillslut ropar Vidar ut: "Smärta". De ser nu att ett av hänglåset klickar till och ramlar ner, då förändras även texten på tavlan och en ny gåta uppenbarar sig.

Går ej att dela. Men jag besöker alla.
Bara andra kan hjälpa, eller hindra mig från att komma.
Vissa söker mig, andra skyr mig.
Jag är ett hål men kan endå fylla hela själen. Vad är jag?

Här får de små yngligarna mer problem och tankestugan är i fullgång. Efter några olika försök säger Myrk: "Ensamhet". Pånytt klickar det till, låset ramlar ner och en ny gåta kommer fram.

Jag brinner utan eld, fast bränner kroppar.
Jag kokar utan vatten, endå kan jag rinna eller vara fast som is.
Jag är lika tyst som natten, men skriker lika högt som vinden.
Jag är ett barn av både hat och kärlek. Vad är jag?

Minuter går och funderationerna är många, men slutligen får Vidar ur sig: "Vrede". Ty låset faller till marken och in kliver de i nästa rum. Det står en stenpelare mitt i rummet och när de går fram så står där en ny gåta som dock försvinner så fort de läst den.

Svaret är allt jag söker.
Jag har berövat svaret från mig själv.
När man funnit svaret så krävs det stort ansvar att vårda det.
Ingen kan leva utan svaret, men många existerar utan svaret.
Följ svarets exakta väg, först då kommer ni finna svaret.

I detta rum så lyser golvet upp av bokstäver i ett rödaktigt sken. Först försöker Vidar att stava ett svar med hjälp av att trampa på bokstäverna, då svaret var fel så får han en eletrisk stöt och slungas rakt in i väggen. De försöker om och om igen med nya förslag och såren och smärtan blir bara större och större. Tillslut så undviker Myrk ett ytterligare klavértramp genom att ställa sig på rätt bokstäver och stava ordet, Frihet. Det klickar till och pelaren sänks neroch på toppen står där en stenkub.

De går tillbaka och placerar kuben på altaret och nu händer något som de absolut inte kunde vänta sig. Allt lyser upp och när de kan se igen så står på något som skulle kunna vara en astral platå framför dem en bit bort ser de en vitaktig skepnad som sitter fastkedjad. Bredvid halvstår en liknande skepnad fast i svart. Den talar i tungor på ett schizofrent sätt som gör det svårt att förstå men det verkar vara något om fångenskap och ånger. Plötsligt vänder den sig om och anfaller parvlarna med en besvärjelse från sin trästav som får de att hamna som i en bubbla där de inte kan röra sig och där syret sakta men säkert sinar.

Skrattandes står den svarta skepnaden där, då de alla hör en röst som talar från ovan och plötsligt så sliter sig den vite sig lös från sin fångenskap och anfaller den svarte. Det blir som ett sfäriskt moln som skimrar och glimmar. De uppfattar det som att de strider med varandra då deras kroppar blir som i symbios. Bubblan spricker och de kommer på fötter igen, de hör en röst ropa "nu har ni chansen, anfall den". De gör sitt bästa med att slå med sina svärd och såklart visar Myrk vägen genom att svinga just sitt stålsvärd som ingen annan. Det smäller, blixtrar och skakar då "molnet" imploderar, de ser sedan framför sig en skepnad som talar till de och tackar de för att de hjälpt denne från dess dårskap. Staven som den svarte skepnaden hade ligger bruten och den nya skepnaden säger åt de att ta den till dess skapare.

"Gör staven hel på nytt"

De befinner sig som från ingenstans på utsidan av ruinen igen, dörren ner är i småbitar och de ser bara en inrasad jordkällare där de en gång gick ner. De återfinner sin packning och hästarna är fullt friska betandes i deras närhet.

"Alla våra upplevelser här på vår resa får Storjärven att vara ganska blekt"

Efter lite eftertankar på vad som egentligen hänt just så sansar de sig och fortsätter sin resa mot deras destination, Solve...

(med reservation för sneciteringar och viss förvrängning av smådetaljer)

"Jag har ett stålsvärd"

Igårkväll var det dags för session nr tre och ett nytt äventyr i kampanjen Eposet i Vestergren. Vi möttes upp kring kring sex-tiden, även om Krook anlände 19 minuter för sent och därför kommer erhålla -190 exp, haha.

En kväll med äventyr

Handel, Handlingar och Hemskheter, det andra äventyret i kampanjen tog sin början där vi slutade förra gången. Vid åsynen av Gripe vägskäl, platsen som vi alla hört talas om, målat upp fantastiska bilder och myste av tanken på grillat kött med kall öl och skönsång inne på Häxan & Kitteln.

När Lenwë, Myrk och Vidar anländer tillsammans med Antol Lamber och Joru så ser de att hela "byn" är barrikaderad med tunnor, vagnar och annat bråte. De blir stoppade av Tomas, en av vakterna för Silverklockans Handelshus. De får förklarat som lättast att Gripe blivit angripna av ett gäng rövare för två kvällar sedan, en av vakterna blev sårad och de red sedan iväg. Det skumma var att de varken brände något eller stal något.
Trötta och slitna tar de ett kliv in på Häxan & Kitteln, ett riktigt värdshus. Lenwë stannar vid dörren och känner på den innan han kliver in, det känns stort. Här träffar de Esbjörn ägare av H&K, och de blir serverade god mat och dryck. Antol insisterar på att betala både mat och logi för de tre unga äventyrarna.

Kvällen rinner ut i lite prat om trakten och oroligheter, de somnar in i sovsalen. Dagen därpå stiger de, som de bönder de är, upp före gryning och frågar husmor om de kan hjälpa till med något. Grabbarna får i uppdrag att gå ut på bakgården och hugga och stapla ved. De gör detta och får på så vis gratis frukost. Vid frukostmålet så har Ant

ol och Joru stigit upp, och mitt i måltiden så överlämnar Joru sitt Stålsvärd till Myrk. Myrk som har svårt att ta emot en sådan gåva och blir alldeles till sig, genast måste han ut och träna med svärdet.

Efter lite svingande så beger de sig över till Handelshuset, men där blir det abrupt stoppade av vakten som säger sig att ingen får störa Mästarinnan Haber. Framförallt Antol tycker detta är väldigt märkligt då han av stor vikt behöver diskutera sina angelägenheter med henne. De kilar bort och talar med vaktbefälet Hormas Bick.
Myrk stoltserande: "Jag har ett stålsvärd"

Han förklarar också att Fröken eller Mästarinnan Haber inte tar emot kunder eller någon av folket alls. Varför är det ingen som vet, mer än att de ska skydda vägskälet med extra vakter och inte störa henne.

Symboler, huvudkarta och de olika platserna från Ä2

Lenwë får sig en idé och kastar en spell över sig själv för att ta skepnaden av Hormas Bick, sen kan han ostört gå förbi vakten in i Handelshuset. Det fungerar och han snokar runt, haspar lös fönstret på övervåningen och kikar in lagret med handelsvaror. Han märker även att det lever om ifrån källaren, han hör röster och ljud från hacka och spade. Det märkliga är att dörren är låst med kedja och hänglås från hans håll. Lenwë tar s

ig sen ut och blir sig själv igen, han delar med sig av informationen till de övriga och de bestämmer sig för att fråga runt lite mer.

De konfronterar Esbjörn igen och frågar ut honom om det ena och det andra. Han berättar bl.a. om att Handelshuset är det elfte som Familjen Haber äger runt om i Baroniet. Han nämner även att det kommer karavaner från Solve och andra platser några gånger om året. De går därifrån för att ta sig en pratstund med Perk, den sårade vakten.

Myrk då de småpratar påväg till Perks Barrack, drömmandes: "Myrk, karavanvakt!..."

Perk berättar om anfallet och de har fått sig en bild av

hur de stannar upp utanför Handelshuset men sen drar därifrån.

Under middagen så bestämmer sig Lenwë för att småprata med en av Handelshusarbetarna, han slår sig ner vid deras bord. Och som det varit under hela vistelsen i Gripe vägskäl så lyser folk upp med blicken då de ser att han är en alv och blir stirriga. Här gör Lenwë mannen smått förvirrad med att både antyda att han inte vet något om alver och att han och hans folk lever på havets botten och på öar och på land och inte vet något alls. Slutligen så lämnar han de innan mannen får en smärre psykbrott.
De gör en överenskommelse med Esbjörn om att arbeta åt denne mot gratis mat och ett eget rum längst in. De slår sig ner på rummet och Vidar bestämmer sig för att smyga ut halv ett för att klättra in genom fönstret som Lenwë lämnat öppet. Mkt riktigt så klarar han det utan större problem, Lenwë sitter vakt vid husknuten på Värdshuset för att se så ingen ertappar Vidar.

Vidar smyger in och dyrkar upp rummet på övervåningen som visar sig vara ett kontor, där till sin fasa så ser han Mästarinnan Haber sitta som i tr

ans och stirra rakt in i väggen, han smyger runt och undersöker henne. Hon bär ett silverhalsband och framför henne ligger det en stor nyckel. Han tar med sig nyckeln och går ner för att dyrka upp rummet mittemot expiditonen, där inne finner han bara en handelsbutik med diverse av lagrets varor. Vidar märker även att det låter som hacka och spade nerifrån källaren.

Medans i rummet så håller Myrk på att somna, då en Korp flyger in och sätter sig på fönsterbläcket. Den luktar illa och ramlar ner på golve

t, han märker då att denne varit död i flera veckor. Ett öga borta, skadad vinge och inälvor som runnit ut, dessutom så saknar denne ett ben, men i det andra benet håller han något. En liten pergamentsrulle som Myrk ivrigt läser. Sen klättar han ut för att spana efter Lenwë. Han ser honom som om han hade en flagga på huvudet och lämnar över rullen åt denne för egen läsning.

Pergamentet som Myrk fick

Inne på handelshuset så kollar Vidar om det finns fällor på låset och desarmerar detta, sedan använder han nyckeln han hittat för att öppna. Han kikar in och ser två stycken figurer gå skift och gräver en tunneln ut från vägskälet. När en av de har somnat så smyger han in och snor deras vapen och återvänder sedan ut. Han återvänder till sina vänner och de delar då med sig av varandra information.

De bestämmer sig för att väcka Esbjörn och Bick för att genast gå in och visa Haber för de. Sagt och gjort bägge parterna tror på de unga snokarna och marscherar in på hennes rum. De avlägsnar halsbandet hon har runt halsen och förtrollningen bryts, hon förstår inget men förklarar hur hon köpt halsbandet av en mystisk säljare i Solve. De går sedan ner och arresterar arbetarna, som bär de laglösas brännmärkning.

Efter att de blivit informerade av de laglösa om deras planer så bestämmer man sig för att smyga på rövarna som gräver från andra hållet. De smyger ut i skogen och angriper från två håll. Strid uppstår och Rövarnas ledare, den förskräcklige Gnollen Krax hamnar i en trippelstrid med de heroiska ungdomarna. Strid, Vidar bang svimmar, Lenwë bang yxa i pannan slocknar, Myrk kämpar heroiskt och avslutar tillslut Gnollen med ett hugg rakt igenom dennes buk. De sårade får vård och man återvänder till handelshuset.

Bick sänder en liten trupp att rensa ur Rövarnas läger, dock så hittar Vidar ett tygstycke på Gnollen som visar en lättare kartbild över lägret, tunnelbygget och Gripe, men också ett frågetecken som måste vara borta bland bergstopparna. De sover ut och tar sig varsin häst på morgonen och rider ut dit. De finner en liten dal med ett fallfärdigt sönderärrat gammalt ruckel. I huset så är eldstaden nyanvänd och man finner en källarlucka. De går ner för trappen och finner ett källarrum som nyligen varit använt. Mitt på golvet står en tunna med vaxljus på, dessutom ligger det rester av en glaskula. Lenwë ser även en symbol på golvet som ser ut som Hans tecken fast spegelvänt. Han misstänker att svartkonst använts här. De lyfter undan tunnan och därunder ligger benrester av fåglar och en människoskalle. Myrk känner kalla kårar och går upp för att leta och finner färska hästhovar. De känner alla att det vill bort härifrån och rider tillbaka.

När de anländer så är Esbjörn skinandes glad och berättar att de ska ha en stor fest i deras ära hela eftermiddagen och natten. Fröken Haber överräcker en kista med pengar som Rövarna hade, men också lite guld från hennes egen kassa. Innan Bick hinner berätta att han vill att de ska ha varsin häst, så frågar Lenwë om de får ta varsin.

Äventyret slumrar in ur ett rävperspektiv, där en nyfiken räv luffsar fram och ser hur det lyser, tjoas, sjunger och spelas inne på Häxan&Kitteln. Det verkar vara fullt drag och så komma fortsätta sent in på småtimmarna. Mitt i allt så hör räven en kråka kraxa och landa på en gren, stirrandes på denne, hans ögon lyser till och räven ylar och springer därifrån. Kråkan kraxar och pressar fram något som kan tas för ett hånleende och stirrar mot världshuset, sen flyger han iväg söderut med pilhål genom kroppen och hängandes inälver...

Krooks spontana reaktion summerar allt perfekt: "Ooooui, vi måste levla!"

..och ensamma var de tre

Efter lite utomstående förseningar så blev spelpasset förlagt någon timme sent men det gick bra ändå. Cokke styrde upp kaffet och Jojg började spinna igån rollspelssfären.

Myrk, Vidar och Lenwë hade övernattat på värdshuset, man var nu i full färd att förbereda för avfärd ut från Vestergren. Allt tar sin tid, men tids nog så var ett provisoriskt vindskydd skapat, lite brännvin, helrot och proviant införskaffat och diverse prylar för överlevnad.

De tre ungtupparna vandrar fram ut från Vestergren genom skogsvägen som leder söderut, genom Björnskogen. Under denna sejour så händer det inte så mkt, men man slår läger för natten och inget händer. Dag två har de kommit rätt djupt in i skogen och finner en lämplig lägerplats. Unga och frejdiga som de är så väljer de såklart att inte ha någon nattvakt och sover ut. När de väl vaknar så befinner de sig under bar himmel och ser inte ett spår av varken skogsväg, packning eller lägereld.

Man finner en stig som leder mot en glänta, väl här känner de en konstig doft, de stöter på "Skogsväktaren". Ett väsen som har förblindats av en Skogsfasa. Han förklarar för de att enda chansen att ta sig härifrån levande är att besegra denne. De följer stigen som leder förbi väktaren och bortåt. Efter lite vandring kommer de till ett vattendrag och en fantastisk miljö, som dock visar sig vara en fasad projicerad av Skogsfasan. Vidar och Lenwë lyckas klargöra sina sinne och se allt i klartext, medans Myrk faller i förtjusning av den fagra kvinnan som står och lockar på honom.

Vidar och Lenwë ska just till att försöka anfalla det skogshjärta som Skogsfasan står vid och kontrollerar hela naturen. Vidar skyndar iväg en pil och sätter den mitt i hjärtat, med ett skrik så framkallar "hon" tre stycken zombies från jorden. Lenwë kastar en dart förjäves mot Skogsfasan.

Zombiesarna må vara långsamma men de strider bra och skadar både Myrk (som efter mkt om och men tar sig lös från charmeringen) och Vidar. Lenwë däremot ser mjukare ut och rör sig lätt som en lärka. Han gör ner sin Zombie och tillsammans med Vidar kämpar de ner de övriga zombiesarna men Vidare slås medvetslös och är sånär på att förblöda. Ett febrilt kämpande med förband för att stoppa blödningen pågår och Vidar överlever.

Myrk slåss med Skogsfasan och undviker att bli totalt saltad ur dennes fasliga dödsstrålar. Myrk kämpar ner Skogshjärtat och fasan sugs ner bland rötterna och försvinner. Naturen blommar upp på nytt och Skogsväktaren visar sig igen. Han hjälper de att hitta tillbaka till sitt läger och delar även med sig av information om vad som kan ha hänt Vestergren. Tydligen ligger det stor ondska över stället.

Man vandrar sedan på och når skogsbrynet efter ytterligare en dag och kommer ut på slättlandskapet. Här händer något oväntat en handelsresande herre lurpassar bakom ett par stor klippblock och tror först att ungdomarna är Rövare men sedan han kommit till sans så blir allt tydligare. De slår sig ner i hans läger och hjälper till att hela handelsmannens son som blivit hårt skadad av de rövare som angripit de. De äter en god middag och bestämmer sig för att färdas tillsammans mot Gripe vägskäl...

teaser inför nästa session

kan inte bekräfta att detta kommer ha något med nästa session att göra men, det är fortfarande....

Förändringar i gryningen, session 1

Äntligen var det dags för vår första spelsession. Vi samlades hos Cokke kring 18-snåret och filade på de sista detaljerna, som för min del innebar det mesta haha. Sen var vi redo och Jojg kicka igång intromusiken...

Stämningen sattes igång direkt genom prologen som vi redan läst, ytterligare lite info om situationen i Vestergren, skördetiden var kommen. För att bygga på stämningen kastades vi mellan korta notiser om händelser runtom i världen, från alvtårar till krigshärar. Det var morgon, en ny dag var här, och för livet i Vestergren betydde det nya sysslor i form av hårt arbete. Våra huvudpersoner, Myrkvinge Gravlider, Vidar Garvardsson och Lenwë Hederin möttes upp vid Kalvins värdshus, de hade beordrats jobb borta hos bonden Elan. Getrud och de fem andra getterna hade rymt, igen.

Glada i hågen började de leta och fann ganska snabbt de två första, Myrk den starke bar själv tillbaka dessa under vardera arm. Vidar och Lenwë klättrade upp på en av ladorna för att få bättre utsikt att spana, och med alvögon så ser man långt, och bra. Lenwë siktar två till fyraundrameter bort. Här tar Vidar för sig och hoppar ner med en frivolt, Lenwë försöker såklart också vara lite elegant men missbedömmer totalt och slår sig gul och blå.

Borta vid de två getterna ansluter Myrk och de ombringar alla de. Med viss möda lyckas de kasta sig på de. Fyra tagna, två kvar. Efter de samspråkat med Elan så fastställer de att Björnskogen är ett bra ställe för getter att försvinna. När de går där en bit in så hör Vidar och Lenwë något, som ett morrande eller ylande. De rör sig fram försiktigt även om Myrk insisterar på att skrämmsel är bästa anfall. Man finner en sårad get och ser en bit bort hur Getrud står paralyserad och skräckslagen. En stor järv står med spända käftar och morrar ursinnigt. Myrk försöker kasta i dess riktning, men se som av ett ödets nyck så hör de alla ett fasansfullt vrål som från självaste Gammelbjörnen, Järv lägger svansen mellan benen och flyr. I full rädsla så skyndar Myrk och Vidar sig att ta de två getterna och återvända till fältet.

Väl på säkrare mark så lugnar Lenwë ner sina två vänner med att han hade ett finger med i spelet. Det var ingen riktig björn, utan bara ett spökljud från hans sida. När de tre heroiska Getjägarna gjort klart sin plikt anser Vidar och Lenwë att ett bad vore på sin plats. Myrk däremot avstår gärna.

Då de vandrar hemåt så möter de prästinnan Mienna och får genast med göra. Ett träd ska fällas och till viss del ska ogräs plockas. Därefter vaknas det lunch nere på Kalvins, där alla karlarna och unga männen mötts upp för gemensamma arbetslunchen. Synthia passar på att kasta en generande blick på Myrk då de tar för sig av maten.

När alla ätit klart ställer sig Vidar på sin pall, han är så ivrig på att få berätta om hur de skrämt bort Stor-Järven! Efter en heroisk och rafflande berättarstund så får de tre grabbarna applåder och sen väntar mer jobb. Kalvin behöver skrubb, mock- och diskhjälp. När Myrk mockor stallet så ser han något som glimmar mellan plankorna och sträcker ner sina fingrar. Han får upp ett silverhalsband. När han springer in och visar det för de övriga två så ertappar han de just tjyvdrickandes av ölet. De kikar på Myrk nyfunna skatt och firar med ett stop. Sen springer de alla ut och kikar genom springorna efter mer skatter. De finner en säck med guld, brons och silvermynt tillsammans med en kam och en nål. Ovetandes om vad de egentligen är för en gömma så beslutar de sig för att gömma undan säcken och behålla ett av mynten, eftersom att symbolen på denna inte är densamma som deras vanliga Baronmynt.

De visar myntet för Mienna och ljuger ihop att de hittat myntet medans de badade. Hon kikar på det nyfiket men kan inte komma med något svar om vart det är ifrån. Hon ber dem gå hem eftersom det är sent, men påminner de om morgondagens Olegstjänst.

Nästa dag är det garvning som står på schemat och efter ett intensivt garvande, och lite giftemålsrådgivning för Vidar och hans bror Markus så är det dags för Olegstjänsten. Mienna läser de första stroferna ur Olegs bok om hur man sådde, då allt kom till. Det är en fin stund och många har en gråtens tår i ögat, efteråt så går alla hem och spenderar kvällen med sina respektive familjer.

Nästa morgon har de fått uppdrag att sätta ut markeringar på Nivar Gravliders fält. När de går där tröstlöst och planterar pinnar och slänger bort sten, så finner Lenwë en alldeles vit sten och när han tittar närmare så har den inslag av någon form av skrift eller tecken. Han ropar till de andra och de kikar, det verkar finnas mer av det här vita på marken. Då de gräver lite bland stenresterna så hör de ett brak och marken rasar in under dem. De försöker hoppa undan men bara Myrk som är snabb nog, dock så tar Lenwë tag i honom och drar med denne i fallet.

De faller ett par meter och landar på varandra. När de tittar upp så är det mesta ljuset borta eftersom de åkt i lite svängningar. Lenwë rabblar en ramsa och styr lite med sina händer, plötsligt så dyker från ingenstans hundratals eldflugor upp och swooshar förbi dem och in djupare i grottan. I ljusskenet så ser de mer av den här vita stenen sittandes in i en vägg. De följer en öppning i väggen som de såg och ganska snabbt så finner de en fackla och tänder den.

Här är det, rätt trångt och lågt i tak, med dessa vita stenar med skrift på väggarna. De går en bit och kommer ut i en öppnare yta med fyra stycken stenstatyer. De är trasiga och söndriga, men håller varsitt rostigt kortsvärd i händerna. De kikar omkring och tillslut så bestämmer de sig för att gå österut. Här luktar det skumt och kommer en avskyvärd stank från öppningen, när Lenwë som håller i facklan kikar in så får han syn på två stycken jättemyror så går till attack mot honom.

Strid utbryter i den öppna ytan men man lyckas döda myrorna relativt lätt, även om Myrk och Vidar får något litet bett i benen. Man fortsätter framåt och möter ytterligare en myra som skadar Myrk ganska illa.

De går vidare i gången och kommer lite senare fram till en ny öppen yta där de hittar lite helrot. Myrk får lite för att läka sin sår.

De leder nu in i en större öppen yta, där man finner tre statyer och dessutom en jättejättestor myra. Det blir en hård och episk strid där Vidar blir biten i buken och medvetslös, dessförinnan fått in ett redigt slag och Myrk och Lenwë avslutar denne med fackla och svärd. Efter striden tvångsmatar de Vidar med helrot för att få liv i honom.

De kikar nu in varsin staty som har ett glimmande halsband i guld runt sina halsar. En soldat med sköld, en humanoid med stav och en figur med kåpa. De tar varsitt halsband och bestämmer sig för att hålla detta hemligt från övriga i Vestergren. De hittar målningar på väggarna av en stor sköld och en pyramidformad figur.

De hittar nu en tunnel ut genom en av kullarna bortom fältet. Man skyndar sig tillbaka för att berätta vad som hänt. När de går fram på gatorna med rostiga stål och antenn från jättemyran börjar folk viskandet och pratandet. Jargus Hovolin möter de och tar de med sig till sitt "kontor", här berättar de vad som hänt och Jargus är häpen. Han samlar ihop några av männen bl.a Vidars fader och beger sig bort mot hålet.

De tre ungtupparna blir kommenderade att gå och sova, de känner själva hur sjukt trötta det är efter ett verkligen hårt dagsverke. Innan Vidar somnar hör han hur sin far återvänt och pratar med Markus om händelserna. Denna natt drömmer de alla samma dröm, de befinner sig i ett högt torn sittandes runt ett bord. Vidar med lapp för ögat, Lenwë med elegant stav och Myrk i en mäktig rustning. Utanför tornet står en stor arme och rustar för krig. In kommer en officer och sätter sin hjälm under axeln. Han talar i former av krig och frågar var och en om spionerna, trollkarlarna och armén ska marschera ut. Till officerns sista ord så lämnar de drömmen. "Vid Uras blablaabal..."

När de vaknar upp igen så skyndar de sig för att se varandra, och inser att de drömt samma sak. De finner även att hela Vestergren är tomt, som om alla människor och djur försvunnit ut i tomma intet. De letar en hel dag och bestämmer sig sedan för att resa mot Solve, den närmsta byn, för var kan alla tagit vägen...?