Lill-solve.

Session 5 började med att det höll på att bli inställd, men blev endast viss försening (men det är väl lite av vår grej, det här med att börja en stund efter utannonserad tidpunkt?). Ny spelplats för sällskapet, Mariehemsvägen.

Spelpasset föregicks med en grundlig genomgång av detaljer kring spelarnas bakgrund och vad som hänt, av Krook.

"Myrk, din pappa var ju missbrukare..."

När ljusen var tända och stämningen satt sig, anlände de tre upprymda resenärerna till vad de kanske trodde var Solve, men ack så fel de hade. Lill-Solve (inofficiellt döpt av Lenwë), en kåkstad 400m ifrån Solves stora röda palisad. Här blev de genast varse om att porten till Solve var stängd man kom varken in eller ut. Detta var utsidans förlorare, eller vinnare?

Efter att samtalat med en kvinna som bar på morötter så skenar Lenwë iväg till tältet "Hjornhjorten", Kåkstadens öltält. Vidar skyndar efter då han idag verkar en aning orolig för sin käre kamrat. Myrk tar hand om hästarna och slår upp ett läger på lämplig plats, då det är fritt fram att bre ut sig.

Lenwë beställer husets öl och slår sig ner vi disken tillsammans med den efterföljande Vidar. Här ställer de Gregor, barmannen mot väggen och frågar ut honom litegrann om "Lill-Solve", folket och varför porten är stängd. De får alltid samma svar, att en tjuv är lös och staden är nedstängd tillsvidare. Det har nu gått nästan tre veckor, vilket både folket i kåkstaden och våra tre kära nyfikna ungtuppar tycker verkar en aningen suspekt.

Vidar och Lenwë tar sitt stop och slår sig ner bredvid två finklädda herrar i ena hörnet. En väldigt hetlevrad och uppspelt kålhuvudförsäljare kokar på tillståndet han måste befinna sig i och ojjar sig över allt kål som kommer måsta slängas pga denna incident.

"Ursäkta, vad heter ni, herr kålhuvud" (Lenwë försöker på bästa manér kombinera ungdomligt ohyffs med glimten i ögat)

Myrk kommer också in och blir förvånad över hur de andra två redan lyckats sätta sig bland gräddfilen. Han berättar vad han fått höra av grannen till deras läger och påstår att man inte ska lita på alla ögon och öron härikring. Myrk har även ordnat så grannpojken Emil står vakt över deras hästar, han verkade inte släppa blicken ifrån de.

De gör en lov ut till lägret och hämtar lite föda för kvällen och avnjuter detta, samtidigt som Vidar tar sig friheten att kosta på sig ett glas vin, för hela 15 koppar!

När de ätit sig mätta, tagit avsked av Herr Kålhuvud, Tuvlen Kammar och hans livvakt Björn så beger de sig ut för att kolla in resten av kåkstaden. De ser då tre män stirra och gå bestämt mot de. När de är nog nära så stoppar de dem och frågar ut ifall de är de nya. De svarar vänligt att de just anlänt från Gripe vägskäl och då säger mannen i mitten att de är de som styr stan. De kommer kosta herrarna två silver per skalle och dag att vistas här. Nu händer något smått oväntat då såväl Myrk som Lenwë står på sig och hävdar att det är fri mark och spendera sin tid på och inte alls är speciellt intresserade av att betala ett pack som dessa. Man inser nu att de inte bara är tre herrar utan sju stycken som nu smått omringat de. Myrk hävdar både att man talar om de tre efter bragden i Gripe .

Maktkamp råder i Lill-Solve och Lenwë försöker skrämma männen genom att visa sitt rätt ansikte och han börjar även alstra med händerna som om en besvärjelse vore på ingång. Männen står starka och hävdar att de ska krossa de alla, då de hör en mörk rast bakifrån som lovar att gör mos av de alla om de inte låter ynglingarna vara ifred. Tre korta dvärgar står just bakom männen som skingras och springer därifrån. De hade tydligen fått syn på run-märkningen som Esbjörn satt på deras underarmar. Man går lite avsides (till lägret) för att tal ostört.

Torm, Gorm och Salve är deras namn. De är tre dvärgar på genomresa i letandet efter en budbärare. De misstänker att han också är fast inne i Solve, han skulle nämligen lämna ett viktigt bud åt Esbjörn Garvidsson. De småpratar lite och tillslut så lämnar herrarna avsked, då som från ingenstans så kliar sig Myrk på huvudet "hittade inte vi en väska med en scroll, med någon runmärkning?". Som skjuten ur en katapult rusar Vidar ut för att förklara för dvärgarna tre att de glömt nämna en detalj. De kikar på scrollen och ser direkt att det är den de söker. Myrk förklarar för de att Skogsrån med all sannolikhet slukat deras vän budbäraren.

Innan de lägger sig, smyger Vidar och Lenwë iväg bort till flodens utlöpare i öster från palisaden. Här undersöker de om det finns någon väg att ta sig in. De gör samma sak på den västra sidan, här testar även Vidar att dyka ner och kontrollera ifall gallret som sitter för in till kloaken går att rubba. Föga ger det, så de återvänder, Vidar rätt frusen. Medans i ett varmt läger gottar sig Myrk i hur varmt och mysigt han har det och passar på att nyttja alla filtar de har och bara vara helnöjd.

De sover ut och kliver upp tidigt dagen därpå, kastar i sig frukost och beger sig bort till Palisadsporten. De hälsar på en av vakterna och ber att få komma in. Självklart nekas de till detta, men försöker förklara för vakterna att de har ett viktigt bud till en av översteprästerna. En korpral kliver fram och ger med om att han kan leverera budet, men då insisterar Vidar på att de vore nog bäst om de fick sköta sina affärer. Han berättar även om stordåden i Gripe vägskäl. Korpralen går iväg in för att rådfråga sin kapten.

Efter att ha väntat ett trettiotalet minuter så återvänder korpralen, han för de närmare palisaden. Han förklarar att de blivit lovade att komma in för att hjälpa till, men det kan endast ske nattetid och i all dess hemlighet. De bestämmer möte vid det åttonde klockslaget vi en liten skogsdunge en bit från flodens västra strand. De hälsar på varandra och ger sig tillbaka till kåkstaden.

Lenwë spenderar sin tid åt vila, återhämtning och dyker ner i sina studier. Medans träffar de plötsligt på Antol Lamber som kommer förbi de och hälsar. Han berättar att han nu också skulle in i Solve men att situationen även sätter käppar i hjulen för hans verksamhet.

"Snacka om misslyckad handelsman", kastar Lenwë ur sig mitt i sitt studerande. Stämningen stelnar, men Antol har som tur är lite humor och skrattar åt eländet. Antol berättar även att de haft problem här ett par dagar med nattliga stölder av diverse småsaker. Detta gäller även andra handelsmän. Vidar tar sig en kik och undersöker låset till Antols vagn. De erbjuds möjligheten att hjälpa till och försöka fånga eventuella tjuvar men berättar att de ska ut på jakt för att ordna med föda. De tre menar att de ska jaga en hel del. "Myrk har sett fram emot det här så länge nu", de ser hur han illustrerar hur han ska skjuta med bågen.

När kvällen är kommen och halvslaget efter sju är i akt så smyger de bort mot dungen. Inne i dungen finns ett litet stenröse. De står en stund och väntar och plötsligt så rasslar det till och en hemlig dörr öppnar sig. Ut kliver korpralen och ytterligare åtta stycken soldater. De ber alla dra sina vapen och börjar sen vandringen in genom tunnelnsystemet som går via kloakerna. Redan innan de når kloakernas vedervärdiga dofter informerar korpralen om att hela Solve ligger belägrat av levande döda. Tvåhundra stycken för att vara mer exakt. De är aktiva på nätterna och just därför som det är så farligt just nu.

Ofarligt tar de sig igenom kloaken även om de hör en del ljud, och stank. De klättrar upp för en stege och kommer ut på en av de mindre gatorna i Solve. När de sedan smyger runt nästa hör de ljudet av släpande kroppar och stönanden. Ett tiotalet zombies är påväg emot de.

Myrk drar sitt vapen...
...Lenwë stelnar till...
...och Vidar faller ihop i fosterställning!
Zombiesarna anfaller och de blir en hård strid där Myrkvinge gör sitt yttersta för att kämpa ner de. Lenwë faller också ner i fosterställning medans Vidar är i sådan chock att han klamrar sig fast i ena benet på Myrk. I sin tur så klamrar en halvstupad Zombie sig fast runt Vidars ben och biter honom. Myrk hugger en Zombie i ryggen som ramlar över Lenwë. Dessa två tumlar runt och försöker skada varandra. När lugnet lägger sig så har de flesta av soldaterna stupat, Vidar, Lenwë och Myrk lider av mindre skador och de har varit med om sin största chock någonsin!

Med all hast bär de de döda bort mot Stora torget där de soldaterna har satt upp ett läger. Här lägger de sig och vilar, för vill de vara mer levande än döda så krävs återhämtning och förberedelser...