Efter 7 månaders dvala så vaknar Vestergren upp bättre än någonsin. Järvarna rullade in kring 19.00-tiden och detaljer började slipas. Hur spelade man rollspel egentligen? Pathfinder, vad är det eller vilket system spelar vi? Frågorna var många, men till slut så började känslan infinna sig på riktigt då Krook sedvanligt utan hämningar korsförhörde oss på våra karaktärer och berättade alla klassiska detaljer.
...Det är kväll i den tropiska djungeln. Myrk, Vidar och Lenwé vilar och äter upp det sista av senaste jaktlyckan till en liten eld. Lenwé förgyller måltiden med en illusion av den senaste Olagstjänsten, sist de var i Vestergren, en tår faller ner för hans kind och de känner alla lite sorg. Hur hamnade de här?
Dagen därpå så fortsätter man sin vandring med riktning mot berget. Vidar ska till att klättra upp i ett träd för att undersöka avståndet och se om något nytt spanats in då han bryter igenom barken på trädet och möts av något kladdigt. Han möts av någon sorts jättelik mygginsekt och gör det bästa av situationen för att ta sig ner till marken utan att skada sig. Lenwé agerar blixtsnabbt då de tre jättelika insekter anfaller ner mot dem. Han harklar ur sig något och plötsligt så forsar eld ut ur händerna på honom. När sedan Vidar är på fötter så slänger han iväg sina två knivar, ett, två de ligger döda på marken. Myrk står redo att slå till när den sista insekten kommer flygandes. Försiktigt så undersöker man varelserna som inte på något vis liknar de trygga djuren från Björnaskogen. Vidar klättrar upp en bit och lyssnar efter fler insekter, han bestämmer sig dock rätt snabbt för att återvända ner då surrande ljud möter hans öron.
Någon till dag flyter iväg och den trånga vandringen genom den täta djungeln börjar bli en vana.
En dag får Lenwé syn på något en bit bort. I närheten av en rotvälta så hänger ett gäng ben uppknutna i en lian. Myrk går nyfiket närmare med Lenwé tätt inpå, Vidar är dock osäker och försöker hejda dem.
När de fascinerat står och inspekterar de olika benen så uppmärksammar Lenwé att ett hiskeligt Trollmonster står på det fällna trädet.
"Best!" skriker han och de alla rycker till.
Det stora trollet hoppar ner och anfaller Myrk som tar rätt mkt stryk. Vidar kastar sina knivar men det verkar ge föga lite. Det gnistrar ifrån Lenwés fingrar men det attraherar bara Trollet som slaskar till honom.
Vidar och Myrk försöker utan att lyckas åstadkomma något mot det stora trollet. Lenwé försöker återigen få Trollets uppmärksamhet och denna gång lyckas han. Trollet tittar fascinerat på honom och Lenwé pekar bestämt bortåt vilket får Trollet att ofokuserat på de tre, vandra bortåt.
Tillfället dyker upp och de tre försöker smyga iväg under det stora trädet och bort.
Ytterligare dagar flyter iväg, och det är svårt att hålla räkningen, men tillslut så finner man ett bredare vattendrag som går i riktning mot berget.
Vidar och Lenwé hoppar genast i och glädjefyllt badar de, leker med lövbåtar och letar efter Revhajar. Myrk står vakt och ser måttligt road ut.
När Vidar utfört "bräkande fåret" så är det dags att klä på sig och vandra vidare.
Mitt i att de börjar vandra så sticker något till i nacken på Vidar, en smal benbit med fjädrar på, vilket får honom att bli groggy. Ganska snart har även Myrk fått en liknande bit i nacken och Lenwé försöker spela död. Hans dramakunskaper är dock lite förlegade och ett fatalt misslyckande blir resultatet.
Snart har även Lenwé två bitar i sig och allt blir svart.
De öppnar upp sina ögon till ljudet av droppande vatten från bärnsten och naket ihoptråcklade i en liten bur. De verkar befinna sig underjords på en stenplattå kring vattendraget.
Efter en stund så hör de ropet klatschande ljud ifrån lappar som möter det leriga golvet. Två fiskliknande figurer traskar förbi dem med varsin Treudd i handen.
Vidar gör sitt bästa för att bryta varje led ur kroppen, och smita ur sina rep. Dock gör den trånga buren det svårt att utföra något.
Lite senare så dyker 4st Fiskmän med treuddar upp tillsammans med en lite mer uppklädd. De inspekterar buren och pratar på sitt märkliga blubbspråk. Efter ett tag så höjer Fiskhövdingen händerna och börja väva något som Lenwé tror är en divinationsbesvärjelse. Plötsligt så kan den prata knacklig goviska.
Den frågor om vartifrån de kommer, vad för sort de är och varför de är här. Sedan avslutar den med att säga "ni offras till Magalor i gryningen"
Förtvivlat kämpar de på för att bryta sig ur buren och sparkar mot öppningen men utan lyckade försök.
När sedan en vakt kommer och sätter sig i närheten så gör Vidar allt han kan för att irritera denne med att kasta småsten. Allihop börjar sparka på buren och leva rövare. Då kommer Fiskmannen fram och kikar på dem. Lenwé spottar mot denne och får baksidan av Treudden i bröstkorgen. Då ser Vidar sin chans och fångar tag i skaftet och försöker hålla kvar den.
Fiskmannen får dock Vidar att tappa greppet och börjar hetsa honom lite på sitt språk. Vidar är inte sen att haka på och börjar fräsa och apa sig vilket bara göra att Fiskmannen blir ännu argare och höjer raggen. Till slut blir han så arg att han stöter till även Vidar men som om det inte vore nog så öppnar han upp buren och sliter ut honom.
Lenwé och Myrk försöker kasta sig ut men öppningen är för trång. Vidar ålar sig bort mot kanten men tvärstannar då han ser hur högt upp de befinner sig och att kanten ner är väldigt stenig.
När Fiskmannen stängt buren igen så kastar denne över sin lilla täljkniv till Vidar. En smått oepisk batalj påbörjas där fiskmannen lyckas med konststycket att aldrig träffa den snärtige och smått fisklike Vidar. Även denne tappre man misslyckas flertalet gånger i konsten att attackera sin fiende.
Dock är han strået vassare och sänker Fiskmannen, befriar sina vänner och är oroväckande fisklik.
Skärrade och oroade smyger de bort och undersöker de två hyddorna på plattån. Den första innehåller deras kläder och utrustning, vilket medför lite trygghet. Den andra hyddan är något som liknar en tortyrkammare med stora verktyg och en brits där något halvmänskligt ligger dött.
Efter lite övervägande så stuvar de in tre stycken korgar i buren, och stakar upp Fiskmannen på sin sittstubbe, sedan sätter de sig och spanar ut från kanten över vad som verkar vara en hel civilisation. De väntar och väntar i förhoppning om att natt ska komma och att även fiskfolk sover om nätterna...