teaser inför nästa session

kan inte bekräfta att detta kommer ha något med nästa session att göra men, det är fortfarande....

Förändringar i gryningen, session 1

Äntligen var det dags för vår första spelsession. Vi samlades hos Cokke kring 18-snåret och filade på de sista detaljerna, som för min del innebar det mesta haha. Sen var vi redo och Jojg kicka igång intromusiken...

Stämningen sattes igång direkt genom prologen som vi redan läst, ytterligare lite info om situationen i Vestergren, skördetiden var kommen. För att bygga på stämningen kastades vi mellan korta notiser om händelser runtom i världen, från alvtårar till krigshärar. Det var morgon, en ny dag var här, och för livet i Vestergren betydde det nya sysslor i form av hårt arbete. Våra huvudpersoner, Myrkvinge Gravlider, Vidar Garvardsson och Lenwë Hederin möttes upp vid Kalvins värdshus, de hade beordrats jobb borta hos bonden Elan. Getrud och de fem andra getterna hade rymt, igen.

Glada i hågen började de leta och fann ganska snabbt de två första, Myrk den starke bar själv tillbaka dessa under vardera arm. Vidar och Lenwë klättrade upp på en av ladorna för att få bättre utsikt att spana, och med alvögon så ser man långt, och bra. Lenwë siktar två till fyraundrameter bort. Här tar Vidar för sig och hoppar ner med en frivolt, Lenwë försöker såklart också vara lite elegant men missbedömmer totalt och slår sig gul och blå.

Borta vid de två getterna ansluter Myrk och de ombringar alla de. Med viss möda lyckas de kasta sig på de. Fyra tagna, två kvar. Efter de samspråkat med Elan så fastställer de att Björnskogen är ett bra ställe för getter att försvinna. När de går där en bit in så hör Vidar och Lenwë något, som ett morrande eller ylande. De rör sig fram försiktigt även om Myrk insisterar på att skrämmsel är bästa anfall. Man finner en sårad get och ser en bit bort hur Getrud står paralyserad och skräckslagen. En stor järv står med spända käftar och morrar ursinnigt. Myrk försöker kasta i dess riktning, men se som av ett ödets nyck så hör de alla ett fasansfullt vrål som från självaste Gammelbjörnen, Järv lägger svansen mellan benen och flyr. I full rädsla så skyndar Myrk och Vidar sig att ta de två getterna och återvända till fältet.

Väl på säkrare mark så lugnar Lenwë ner sina två vänner med att han hade ett finger med i spelet. Det var ingen riktig björn, utan bara ett spökljud från hans sida. När de tre heroiska Getjägarna gjort klart sin plikt anser Vidar och Lenwë att ett bad vore på sin plats. Myrk däremot avstår gärna.

Då de vandrar hemåt så möter de prästinnan Mienna och får genast med göra. Ett träd ska fällas och till viss del ska ogräs plockas. Därefter vaknas det lunch nere på Kalvins, där alla karlarna och unga männen mötts upp för gemensamma arbetslunchen. Synthia passar på att kasta en generande blick på Myrk då de tar för sig av maten.

När alla ätit klart ställer sig Vidar på sin pall, han är så ivrig på att få berätta om hur de skrämt bort Stor-Järven! Efter en heroisk och rafflande berättarstund så får de tre grabbarna applåder och sen väntar mer jobb. Kalvin behöver skrubb, mock- och diskhjälp. När Myrk mockor stallet så ser han något som glimmar mellan plankorna och sträcker ner sina fingrar. Han får upp ett silverhalsband. När han springer in och visar det för de övriga två så ertappar han de just tjyvdrickandes av ölet. De kikar på Myrk nyfunna skatt och firar med ett stop. Sen springer de alla ut och kikar genom springorna efter mer skatter. De finner en säck med guld, brons och silvermynt tillsammans med en kam och en nål. Ovetandes om vad de egentligen är för en gömma så beslutar de sig för att gömma undan säcken och behålla ett av mynten, eftersom att symbolen på denna inte är densamma som deras vanliga Baronmynt.

De visar myntet för Mienna och ljuger ihop att de hittat myntet medans de badade. Hon kikar på det nyfiket men kan inte komma med något svar om vart det är ifrån. Hon ber dem gå hem eftersom det är sent, men påminner de om morgondagens Olegstjänst.

Nästa dag är det garvning som står på schemat och efter ett intensivt garvande, och lite giftemålsrådgivning för Vidar och hans bror Markus så är det dags för Olegstjänsten. Mienna läser de första stroferna ur Olegs bok om hur man sådde, då allt kom till. Det är en fin stund och många har en gråtens tår i ögat, efteråt så går alla hem och spenderar kvällen med sina respektive familjer.

Nästa morgon har de fått uppdrag att sätta ut markeringar på Nivar Gravliders fält. När de går där tröstlöst och planterar pinnar och slänger bort sten, så finner Lenwë en alldeles vit sten och när han tittar närmare så har den inslag av någon form av skrift eller tecken. Han ropar till de andra och de kikar, det verkar finnas mer av det här vita på marken. Då de gräver lite bland stenresterna så hör de ett brak och marken rasar in under dem. De försöker hoppa undan men bara Myrk som är snabb nog, dock så tar Lenwë tag i honom och drar med denne i fallet.

De faller ett par meter och landar på varandra. När de tittar upp så är det mesta ljuset borta eftersom de åkt i lite svängningar. Lenwë rabblar en ramsa och styr lite med sina händer, plötsligt så dyker från ingenstans hundratals eldflugor upp och swooshar förbi dem och in djupare i grottan. I ljusskenet så ser de mer av den här vita stenen sittandes in i en vägg. De följer en öppning i väggen som de såg och ganska snabbt så finner de en fackla och tänder den.

Här är det, rätt trångt och lågt i tak, med dessa vita stenar med skrift på väggarna. De går en bit och kommer ut i en öppnare yta med fyra stycken stenstatyer. De är trasiga och söndriga, men håller varsitt rostigt kortsvärd i händerna. De kikar omkring och tillslut så bestämmer de sig för att gå österut. Här luktar det skumt och kommer en avskyvärd stank från öppningen, när Lenwë som håller i facklan kikar in så får han syn på två stycken jättemyror så går till attack mot honom.

Strid utbryter i den öppna ytan men man lyckas döda myrorna relativt lätt, även om Myrk och Vidar får något litet bett i benen. Man fortsätter framåt och möter ytterligare en myra som skadar Myrk ganska illa.

De går vidare i gången och kommer lite senare fram till en ny öppen yta där de hittar lite helrot. Myrk får lite för att läka sin sår.

De leder nu in i en större öppen yta, där man finner tre statyer och dessutom en jättejättestor myra. Det blir en hård och episk strid där Vidar blir biten i buken och medvetslös, dessförinnan fått in ett redigt slag och Myrk och Lenwë avslutar denne med fackla och svärd. Efter striden tvångsmatar de Vidar med helrot för att få liv i honom.

De kikar nu in varsin staty som har ett glimmande halsband i guld runt sina halsar. En soldat med sköld, en humanoid med stav och en figur med kåpa. De tar varsitt halsband och bestämmer sig för att hålla detta hemligt från övriga i Vestergren. De hittar målningar på väggarna av en stor sköld och en pyramidformad figur.

De hittar nu en tunnel ut genom en av kullarna bortom fältet. Man skyndar sig tillbaka för att berätta vad som hänt. När de går fram på gatorna med rostiga stål och antenn från jättemyran börjar folk viskandet och pratandet. Jargus Hovolin möter de och tar de med sig till sitt "kontor", här berättar de vad som hänt och Jargus är häpen. Han samlar ihop några av männen bl.a Vidars fader och beger sig bort mot hålet.

De tre ungtupparna blir kommenderade att gå och sova, de känner själva hur sjukt trötta det är efter ett verkligen hårt dagsverke. Innan Vidar somnar hör han hur sin far återvänt och pratar med Markus om händelserna. Denna natt drömmer de alla samma dröm, de befinner sig i ett högt torn sittandes runt ett bord. Vidar med lapp för ögat, Lenwë med elegant stav och Myrk i en mäktig rustning. Utanför tornet står en stor arme och rustar för krig. In kommer en officer och sätter sin hjälm under axeln. Han talar i former av krig och frågar var och en om spionerna, trollkarlarna och armén ska marschera ut. Till officerns sista ord så lämnar de drömmen. "Vid Uras blablaabal..."

När de vaknar upp igen så skyndar de sig för att se varandra, och inser att de drömt samma sak. De finner även att hela Vestergren är tomt, som om alla människor och djur försvunnit ut i tomma intet. De letar en hel dag och bestämmer sig sedan för att resa mot Solve, den närmsta byn, för var kan alla tagit vägen...?