"om vi tatuerar in ritningen på kroppen så blir det ju som ett prison break"...
Ja alltså då var vi åter tillbaka sen uppehållet i november. Som vanligt när vi börjar en ny "säsong" så fylldes recapen och session 17 av diverse skratt, one-liners och humoristiska inslag. Så brukar det bli, men det viktiga var såklart stämningen och att Vestergren var åter i fokus, de tre lyste med sin närvaro.
Krook gick igenom alla olösta trådar och började se någon sorts mind map över hela eposet. En svår uppgift då problematiken med försvunna detaljer uppenbarar sig för oss emellanåt. Nåja det löser vi med tiden.
Skölden och Pyramiden. Ja så var det.
..när dagen gryr så var magarna tomma och adrenalinet kvar efter incidenten på Biblioteket. Spår efter Ishmaels närvaro under nattens gång fanns där, men han var troligen på plats i Akademien igen.
Ganska snabbt bestämmer de sig för att bege sig ut på stadens gator för att uppsöka Biblioteket och Fängelset igen. Påvägen dit så går de förbi ett antal Kamelodronter i olika färger. Märkliga djur de där, varför använder de inte hästar som i Norr kan man undra?
De lägger märke till att Biblioteket är stängt och det kryllar av soldater på dess innergård. Lenwë den otålige rycker tag i en kvinna med ett barn i sin famn,
"Vad är det frågan om? Vad har hänt?". Hon svarar men en spänd röst
"ja de har mördats 15 orker och 10 trälar och..."
"Det stämmer inte"Utbrister Lenwë och får en extremt nyfiken blick tillbaka. Kvinnan vill genast veta vad han vet och han försöker avfärda henne samt pressa henne på ytterligare information. Avslutningsvis så förolämpar han kvinnan med orden
"så tillbaka och fortsätt med ditt tragiska liv"...
...för första gången i Lenwë långa liv så känner han lite dåligt samvete och söker viss förståelse och tröst hos Vidar.
De bestämmer sig snabbt för att återgå till deras ärende och söker upp Fängelset igen. De kikar nyfiket in mot byggnaden och lyssnar sig fram bland rykten om vad som kan ha hänt i Biblioteket, allt ifrån demoner till kejsaren han självs närvaro sprids. De såklart att så inte är fallet. De dividerar om möjligheterna att ta sig in i fängelset för att besöka gamle Gotu så får Vidar den briljanta idén att övertyga en annan träl om att de måste få byta plats så han kan besöka sin gamle farbror.
Han hugger tag i vattenbärande träl och minst sagt förbluffar honom med ett engagemang och en tår för att verka så övertygande som möjligt om hur synd de är för honom. Gotu ska ju trots allt avrättas under morgondagen. När han står där och pratar med honom så kommer Lenwë upp i ryggen och lägger en tröstande hand på dennes axel. Minst sagt obekvämt så går trälen med på att i gränden intill byta arbetsuppgift.
Vidar kämpar för att klämma fram en tår
Innan planen är färdigsmiden så hinner Lenwë skrämma upp honom, slänga ett mynt och för att sedan skälla ut honom för otyg, få den stackars trälen att sitta kvar i gränden tills de återvänder. Han lägger sedan Alvöronen åt sidan. Myrk bestämmer sig för att stanna kvar och hålla ett vakande öga på allt och alla.
Vidar följt av Lenwë metrarna efter smälter in och går ner till fängelsehålorna för att göra de vanliga, skura golv och tömma latriner. Medans Vidar går fram för att få kontakt med Gotu i dennes cell så sopar Lenwë mattan med dammkornen.
En viskandes Vidar blir smått förvånad när Gotu med bestämd och tydlig stämma talar till honom och ber att få känna på dennes ansikte, han är nämligen blind. Gotu säger sedan något som får de fyra öronen helt tagna på sängen.
"Så vart är den tredje? Jag kan bara höra att ni är två som kommit ner till mig, få känna på den andre"Under tiden så har Myrk slappnat av lite och känner plötsligt något bränna till i ryggslutet. Man kvider till då den nervöse trälen sticker en dolk i ryggen på honom och springer med full fart ut i folkmassorna. Samtidigt som han funderar på vad han ska göra så hör han en röst i sitt huvud
"Myrk vi behöver dig, kom ner, det är fritt fram... Kom nu"
Det är Lenwës röst och han känner igen detta. Han tar sig sakta men säkert efter att avlägsnat dolken ner till cellen. Vidar ber honom sätta sig ner på knä och låta mannen känna på dennes ansikte. Smått orolig så kämpar han emot lite men får sedan en övertygande knuff i ryggen från Vidars handflata och gamle Gotu knådar in hela ansiktet rejält.
"Så äntligen är tiden kommen, profetian var sann, jag har mycket jag behöver visa er men först måste ni fri ta mig"
Helt ställda börjar de alla tre ifrågasätta mannens babbel och förstår ingenting. Till slut så säger han att för att bevisa att han är något att lita på så ska han berätta vad de vill veta om Arionas kulten som Vidar frågat om tidigare.
"Arionas kulten är en sedan lång tid tillbaka en förbjuden kult som har sitt tempel i Salamakköknen. Där utför djinnerna sin ondska och alla som försökt ta sig dit sägs ha misslyckats"
De får då även veta att man måste ha en nyckel för att magin inte ska utlösa ett larm i cellen. Vidar smyger iväg och lyckas med sin snikna kropp åla sig genom dörren och hämta tre nycklar från vaktrummet ovan. De fritar Gotu efter att Lenwë sprejat kedjan full med syra och Vidar valt rätt nyckel.
Sedan leder Gotu dem blint igenom de stora Orkkvarteren och Vidar hinnar med att roffa åt sig lite frukter. De rör sig bort till de finare området bland Orker och stannar vid en byggnad med stenmur och en stålgrind, där groteska statyer står på murkanten kring grinden. De får förklarat för sig att de måste ta sig in på baksidan och att där finns en gammal glömd ingång som Myrk har nyckeln till. Förvånat av alla parter hjälps de åt att klättra in och gå ner i en tömd fontän. på en sidan om statyn i mitten, som liknar ett groteskt avlångt monster ber Gotu Myrk sätta in nyckeln. Myrk rullar då ut en stor guldmask ur ett tygstycke som han dolt innanför kläderna. De andra två kan inte sluta avundas och förvirras av situationen.
När de masken är på plats så rör sig hela fontänen framåt och en trappa uppenbarar sig med en matta. De följer gamle Gotu nerför och tänder varsina facklor och Lenwës eld. Underjords möter går de innanför två dubbeldörrar till en skattkammare med tre överfyllda kistor. Helt slagna av häpna börjar de kika sig omkring medans Gotu tänder upp några eldar för att lysa upp rummet mer.
Kûmak, Fängelset och den glömda skattkammaren
På den högra sidan är en brodyr av ett stort träd med rötter och en massa namn i rutor. Myrk kikar sig omkring och ser två namn vid toppen, Matazz Ancetraza och Sivien Ancetraza. Sivien som är Myrkvinges mammas namn.
Säger Gotu och riktar sig mot Myrk. Helt ställd förstår han inte riktigt vad som händer, och får då förklarat för sig att hans mor var från Kûmak och fick blev med barn även om Myrks riktiga pappa Matazz inte var fadern. Situationen blir minst sagt spänd och Lenwë brister ut,"Välkommen hem...."
"Det kan ju inte stämma, Myrk din pappa är ju missbrukare".
Myrkvinge Ancetraza, eller? Ja hur är det egentligen...
Vidar försöker pressa fram en reaktion ifrån Myrk, som smått stolt smått förvirrat inte får ur sig så mkt. Lenwë börjar gråta.
Gotu försöker klargöra historien lite mer då Lenwë frågar varför han vet allt detta och hur han kan känna igen de. Han rullar upp en scroll med en profetia.
"....och vid Judash valv....""...skall han som utan fader men som buren ur moder återvända med sina blodsbröder starkare än något annat återvända till de Eviga rikena för att rasera Arionas Tempel och vindens herrar.."
Han läser det flera gånger och läser upp det för de andra. Förtvivlad efter mer svar så ber han Gotu känna på dennes halsband, det märkliga är att han känner det inte... det är som om det inte finns där för honom.
Myrk har under tiden undersökt den övertäckta skölden som sitter på väggen rakt fram och ser att den verkar skina blankt i silver. Lenwë går sedan fram för att undersöka denna då han märker att den utsöndrar magi. Han lägger ett öra emot och känner sig fram med händerna då han plötsligt flyger till marken och svimmar.
"Äntligen!"utbrister Vidar rakt ifrån hjärtat.
Myrk kontrollerar om denne har någon puls och ja han verkar leva. Han avtäcker sedan skölden för att mötas av en guldkant och ett extremt starkt ljus. Allt blir svart...
De tre befinner sig återigen i en bekant dröm. De tittar ner på ett slagfält av skuggor, där de är svårt att urskilja vilka som är vad. I mitten ligger de tre livlösa nakna kopior av de själva och runtom dem står sex stycken togaklädda gestalter. En röd, en svart, en blå, en vit, en grön, och en brun.
"Nu har vi segrat och denna Era kommer vara vår"Säger gestalterna simultant fast ur samma stämma.
En bekant röst bakom dem talar, men de kan hur de än vrider sig inte se åt det hållet.
"Ja må hända att så är fallet, men kom ihåg att jag kommer regera i femfaldigt fler eror och glöm inte den sorg som min avkomma skall ha utan deras fäder"
De vaknar upp igen på golvet alla tre och märker känner återigen de varma halsbanden. De försöker ta in vad som just hänt och skapa en uppfattning. Under tiden märker de att Gotu enbart är benrester och aska, samt att ett stort brännmärke finns bakom skölden. Skölden pulserar men börjar avta och ett stålsvärd uppenbarar sig på dess mitt. Vidar och Lenwë säger att det skölden liknar den som Myrk hade i drömmen och ber honom ta ner den och pröva. Ett nöjt leende faller på dennes läppar och de bestämmer sig för att han ska ta med sig den omän under Lenwës döljande illusion.
Efter att ha tagit in alla tankar och händelser bestämmer de sig vad som måste ske, de måste genast roffa åt sig tre Kamelodronter och bege sig ut i Salamakks öken för att finna Templet. Men först måste de invänta natten och äta lite, så de beger sig mot maten och mot Ishmaels boning...
John njuter av den nya SL-stolen
(som vanligt förbehåller jag mig rätten att felcitera mig själv, era andra och john samt kastat om ord eller detaljer)
