..och ensamma var de tre

Efter lite utomstående förseningar så blev spelpasset förlagt någon timme sent men det gick bra ändå. Cokke styrde upp kaffet och Jojg började spinna igån rollspelssfären.

Myrk, Vidar och Lenwë hade övernattat på värdshuset, man var nu i full färd att förbereda för avfärd ut från Vestergren. Allt tar sin tid, men tids nog så var ett provisoriskt vindskydd skapat, lite brännvin, helrot och proviant införskaffat och diverse prylar för överlevnad.

De tre ungtupparna vandrar fram ut från Vestergren genom skogsvägen som leder söderut, genom Björnskogen. Under denna sejour så händer det inte så mkt, men man slår läger för natten och inget händer. Dag två har de kommit rätt djupt in i skogen och finner en lämplig lägerplats. Unga och frejdiga som de är så väljer de såklart att inte ha någon nattvakt och sover ut. När de väl vaknar så befinner de sig under bar himmel och ser inte ett spår av varken skogsväg, packning eller lägereld.

Man finner en stig som leder mot en glänta, väl här känner de en konstig doft, de stöter på "Skogsväktaren". Ett väsen som har förblindats av en Skogsfasa. Han förklarar för de att enda chansen att ta sig härifrån levande är att besegra denne. De följer stigen som leder förbi väktaren och bortåt. Efter lite vandring kommer de till ett vattendrag och en fantastisk miljö, som dock visar sig vara en fasad projicerad av Skogsfasan. Vidar och Lenwë lyckas klargöra sina sinne och se allt i klartext, medans Myrk faller i förtjusning av den fagra kvinnan som står och lockar på honom.

Vidar och Lenwë ska just till att försöka anfalla det skogshjärta som Skogsfasan står vid och kontrollerar hela naturen. Vidar skyndar iväg en pil och sätter den mitt i hjärtat, med ett skrik så framkallar "hon" tre stycken zombies från jorden. Lenwë kastar en dart förjäves mot Skogsfasan.

Zombiesarna må vara långsamma men de strider bra och skadar både Myrk (som efter mkt om och men tar sig lös från charmeringen) och Vidar. Lenwë däremot ser mjukare ut och rör sig lätt som en lärka. Han gör ner sin Zombie och tillsammans med Vidar kämpar de ner de övriga zombiesarna men Vidare slås medvetslös och är sånär på att förblöda. Ett febrilt kämpande med förband för att stoppa blödningen pågår och Vidar överlever.

Myrk slåss med Skogsfasan och undviker att bli totalt saltad ur dennes fasliga dödsstrålar. Myrk kämpar ner Skogshjärtat och fasan sugs ner bland rötterna och försvinner. Naturen blommar upp på nytt och Skogsväktaren visar sig igen. Han hjälper de att hitta tillbaka till sitt läger och delar även med sig av information om vad som kan ha hänt Vestergren. Tydligen ligger det stor ondska över stället.

Man vandrar sedan på och når skogsbrynet efter ytterligare en dag och kommer ut på slättlandskapet. Här händer något oväntat en handelsresande herre lurpassar bakom ett par stor klippblock och tror först att ungdomarna är Rövare men sedan han kommit till sans så blir allt tydligare. De slår sig ner i hans läger och hjälper till att hela handelsmannens son som blivit hårt skadad av de rövare som angripit de. De äter en god middag och bestämmer sig för att färdas tillsammans mot Gripe vägskäl...