När den fantastiska känslan av att vara i Tunnlycka återdagades så hade Lenwé, Vidar och Myrkvinge hunnit dra heroiska historier om deras liv som hjältar?!?, druckit en aningen annorlunda öl och spelat hassard mot sjöfolk med konstiga ögon... kunde de tänkas ha tur i kärlek?....
Session 9
Myrkvinge och Lenwé, ordentligt berusade tros de ha varit gick till kojs... medans Vidar märkte revir för vart vestergrensonen ha varit både landsligt och kvinnsligt. Nåja, en ny morgon grydde och resa på vatten väntade... även Myrk kunde tänka sig gå ut på de bara han slapp med själva kroppen.
Efter lite flodresa nerströms, alltså inte mot Skerpträsk som de fortfarande bara hört så mkt om, så fann man en skeppsbruten man.. en angripen sådan av något fasligt... de fann lite senare resterna av hanns fartyg och när denne kvicknat till så förklarades att ett antal av hans besättningsmän blivit tillfångatagna av någon.
Vilka var frivilliga? Jo självklart såg MLV sin chans att ännu en gång göra en god gärning. De gick i land för att söka efter förrövarna. Mkt riktigt så fann de dels en vaktpost men ett stycke mindre intellektuella stridare... Efter lite mer strid och list så tog man sig ner i ett källarsystem, som kom att leda dem till ett gäng fångar, liksom tre stycken farliga fiender.
Känslan av bråd död låg i luften, men Myrk ville annat och kämpade ner den starke plåtruskingen och Vidar med Lenwé gjorde vad man kunde mot en svävande siluett av tyg och blixtar.
När dammet lagt sig, fångarna räddats så hann man bara komma ombord igen... då .... då kom Dvärgarna....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar