Orken var tillbaka...!

Efter 5 månaders uppehåll så var det höstsäsongspremiär för Vestergren session 15. En viss förvirring hängde i luften, hade vi levlat? Vem hade levlat? Var Myrk verkligen färdigfixad? Och framförallt, nu var vi i varma södern, men varför? Ingen som minns....

Mitt i det stenbelägda templet och dess runda pelare står de 3 ynglingarna. I blickfånget befinner sig en liten pojke med stora ögon som lamslaget slinker ut genom de stora dubbeldörrarna. På dörren finns symbolen för Han.

En viss envishet kring Myrk infinner sig och han försöker förgäves agera dörrvakt för att icket släppa ut Vidar eller Lenwé som bägge verkar entusiastiska till att inspektera och utforska korridoren utanför.

Väl där kikar Vidar nyfiket ut genom en fönsterglugg och blickar då ner över en vacker trädgård i något som ser ut att vara betydligt större än Solve, mkt mkt större.

Lenwé löper rastlöst och nyfiket ner längs hela korridoren och ner för trapporna ut på nästa våningsplan. Där kikar han fram och lyssnar på två konstigt talande kåpbeklädda individer. De har huggtänder och ett brungrönaktigt skin.

När sedan Vidar och Myrk kommer studsandes ner för så väljer Vidar att kliva fram och göra entre med en inrullandes Lenwé i efterhasorna.

Stunden blir en aningen ställd då de inte förstår vad figurerna i kåpor säger. En av de svarar på knacklig munfylld goviska att de inte får ha vapen. De språkas och den ena figuren går iväg för att hämta vakten.

En minst sagt obehaglig dialog utbytes då vestergrenarna anses vara en aning underlägsna och korkade. Lenwé hinner med att förolämpa denna figur minst en gång genom att kalla honom för "Herr Huggtand" och väljer sedan att gå sin väg åt motsatt riktning.

De kommer ner till en stor lobby och en gallerdörr, där de stöter på den lilla pojken som förklarar situationen med att de befinner sig i Magikerakademins tempel och att de är Orker som styr och ställer här i staden Kûmak i Vindarnas Rike. Han skyndar sig iväg för att ge dem en gråbrun kåpa likt den han själv bär. I väntan på honom så hör de rassel ifrån orkbrynjor, så Myrk och Lenwé smyger ut genom gallerdörren och Vidar klättrar upp i taket och håller spänt fast sig.

De eskorteras sedan av pojken genom den stora trädörren i muren in i handelsdistrikten för att sedan komma ut i människoslummen. De får lära sig att sedan första ork-kriget så har Orkerna makten över staden och människorna lever som slavar åt dem. Så länge man gör sitt jobb och inte är i vägen för någon Ork så klarar man sig helskinnad.

De blir lovade att övernatta i pojken Ishmaels boning, vilket är ett spartanskt rum med två pallar och en bädd. När Ishmael sedan skyndar sig bort till sitt arbete, så passar de på att först prata med den gamla tanten en trappa ner och får då veta att de sedan ca 120år tillbaka varit ett 5år långt krig mot Orkerna där de mänskliga grupperna stått som förlorare och sedan dess varit slavar, något som man lärt sig leva med. De får även information om en gammal man vid namn Gotuh som ska vara den bäste på sagor och gamla legender. Han arbetar i närheten av biblioteket. Lenwé hinner vara lite ohyffsad och Myrk får någon form av charmig komplimang för hans blonda hår. Myrk funderar fortfarande över vad de var L'Kam sa till honom om denna plats...

De går sedan ut letar upp platsen där matransonen delas ut, därefter letar man sig fram med folkets hjälp fram till orkdistriktets bibliotek. De ser att det är en rätt stor byggnad med ett gäng vakter vid vardera ingång.

De dricker lite vatten ur en fontän och akter sig för Orker, då man får höra om hur lätt en avrättning på plats kan uppstå.

Efter ytterligare lite vandring tillbaka genom slumpen så inväntar de Ishmael som kommer tillbaka för dagen och följer dem till Matransoneringen. Man använder sig av två matköer, en för arbetare och en för arbetslösa där de som arbetar får dubbel ranson, men alla människor värnar om varandra och delar med sig.

Ett päron eller äpple samt liten strimla kött och brödbit utgör den delikata målet.

Efter middagen så visar Ishmael vägen till huset där Gotuh bor, det blir dock en lång väntan in på kvällskvisten och en rusande man kommer in till huset och de hör gråt inifrån. Ishmael undersöker saken och konstaterar att Gotuh satts i arresten.

De får vägen förklarad till fängelset men inser rätt snabbt att det kommer bli ytterst svårt att ta sig in obemärkt. Dödslängtan infinner sig icket i de tre våghalsiga ynglingarna.

Istället beger de sig mot Biblioteket. Där är det stängt men lite lugnare med vakter, endast en ork som patrullerar runt de bakre ingångarna. Vidar tvekar inte en sekund utan springer fram och undersöker om det finns några fällor, vilket det gör. I ett ivrigt försök att desarmera fällan så fumlar han med sina fingrar och ett tjutande larm går. Lenwé springer då fram och märker att Vidar är helt förstenad. Han puttar på honom och han faller då som en fura i backen.

Myrk kommer till undsättning och försöker bära bort Vidar medans en förvirrad Lenwé tänker igenom hur han kan försöka få dem att försvinna i mörket. Lite vilda gester och mystiska ord kommer ur hans mun och plötsligt finns det tjock dimma runtom dem. De passar även på att släcka en av facklorna vid huset.

I mörkret och dimman lyckas de på ett ytterst osmidigt vis ta sig bort mot ringmurens utkant och hålla en låg profil. När sedan vakterna inte hittar dem så skickar de in en Ork in i byggnaden.

Vidar ser åter sin chans att agera och klättrar upp på fönsterbläcket för att dyrka upp rutan. Denna gång är han mindre nervös och tar sig in obemärkt, vilket sedan följs upp av ett vild charadspel där varken Myrk eller Lenwé riktigt förstår vad han menar, men de sitter iaf kvar och väntar.

Vidar smyger omkring i ett stort bokvalv men inga vakter eller folk i sikte, slutligen återvänder denna till fönstret. Vidar hör då en röst i sitt huvud, det låter lite som Lenwé som förklarar att en av vakterna verkar ha försvunnit. Han kommer ut till mörkret och de inväntar vad som händer och plötsligt så försvinner även den sista vakten in i byggnaden.

De tar då tillfället i akt och smyger in genom huvudingången där de ser en död ork på trappen. De går upp och finner ytterligare en död ork vid en dörr. De smyger in i rummet och hör snyftningar. Vidar smyger först och sen er död ork och 2 döda män i kåpor men hör snyftningar bortifrån. Han lurar sig framåt och har en ivrig bokgalen Lenwé bakom sig som försöker gå bort till böckerna i samband med att Vidar ställer sig upp och får den snyftande mannen att svimma.

Lenwé går fram för att studera vilka böcker som ligger i ibland kropparna och ser då att struparna är utslitna på de två männen. I samma stund så smyger något osynligt in förbi Myrk och stänger dörren bakom dem.

De cirkulerar lite och försöker vara beredda, när de sakta hör ekot av något kraxande häxlikt skratt. Mitt framför Myrk uppenbarar sig en blåskimrande fyrbent best upp.

Den hinner överraska honom och anfaller och i samma veva dyker en till upp bakom honom. En hård strid bryter ut där den minst sagt loje Myrk inte mäktar med många krafttag men får ny energi då Vidar lägger sin själ i striden och en liggandes Lenwé försöker hålla en av dem blinda.

Slutligen gör Myrk och Vidar pinan kort med de två besterna.

När lugnet lagt sig så börjar Lenwé återigen undersöka böckerna som ligger ikring de döda kropparna och roffar åt sig en bok med någon magisk symbol på men inte på goviska.

De får slutligen liv i ynglingen som ligger avsvimmad och denne berättar då att en man med hatt och svärd kom med sina bestar för att sno en bok ur biblioteket. En bok med titeln Arionas kulten av Al Alrased. Beskrivningen stämmer väl in på spökkapten.

Pojken heter Ramh och de följer honom skakigt tillbaka till människodistriktet och han lovar att inte berätta att de fann sig på platsen.

De smyger sedan tillbaka och in i Ishmaels lya för att sova bort natten och invänta vilka fasor som morgondagen har att erbjuda....